Spräckta valar

Ångesten tickar
Tiden rinner
Blodådrorna pulserar

Tänker på
Röda luftslott
högt i skyn

Lyfter min blick
en stund och
tårarna samlas

i en djup
bägare
vid havets botten
där dova ljud
samlas
bland spräckta valar
och dämda skrik


Vardagens sus
och brus är långt
förbi

Här nere trivs jag
fastän jag måste upp

till en blodröd himmel

Snart...

:klappa jättebra!

Mycket bra dikt!

Tack ska ni ha!