Tusen sylar en attrapp möter mej.
I en torftig stuga.
Jag lever av damm & ludd.
I gränsen till oväsennde.
Lämnar jag mig patiansen bakom mig.
Och följer tröskan.
Om polisen hade sett. Mig.
För jag dvs den jag är.
Hade jag inte skrivit detta utan bara en förlist gammal
unken båt. I stora tzunamie våger jag liknar mitt liv.
Som gammal Sjö storms vild hyenna dans. Oviktigt för
stunden men ändå viktig. Denna dystopi gör mig galen.
Att begagnat skrälle ruttnar och förfular. Levar jag kvar
i gårdagens dans. I förmultelse. Dessa försvar mekanismer
sviker o jag blottar mitt sköte. Likt grann faen som lever i en
historisk livs lögn.
Att allt är rätt så länge de bekommer honom.
Vad som angår oss är ngt helt annat. För lucifer att se.
