Ensamhet är att man inte har ngn att prata med vad gäller relationer, vi står ensamma om man behöver prata om ngn. Inte ens psykologerna befattar sig med sånt, hemligheterna avlöser varandra när vi tvingas implodera för att vi inte orkar hålla tillbaka känslorna för vad man känner om ngn person.
Partys, appropå detta, minns att jag var ung och gick i högstadiet, och hörde talas om en klassfest som jag inte var inbjuden på. Ringde när jag kom hem, till den klasskompis som festen skulle hålla till på. Han antydde ngt om att jag inte skulle känna mig välkommen dit. Funderade på det i flera år, det var nog inte enbart alkoholrelaterat party, utan dem var nog rädda för att alla skulle få veta att det var sprit och öl som skulle inmundigas.
Har alltså kännt mig mobbad för denna händelse, även idag känner jag att jag inte kan leva ett normalt liv, utan att alla får reda på vad man gör eller är ihop med. Där tror jag grymheterna är mer utmejslade numera, att förödmjukelserna avlöser varandra.
Jag tror inte på att man ska hålla tillbaka dessa händelser, utan samhället gör fel som inte bekräftar dessa stackars barn som blir mobbade, för att dem kommer för nära samhällets kärn-trupp. Tror nog ändå inte att kändisarna förstår detta, utan detta är en subtil mobbing mot barn som gränsar till autism.
Vars är världen på väg?
Författare till inlägg
