När jag jobbade i storköket på ett av våra sjukhus hade vi kort på varje bricka där olika färger och symboler talade om vilken typ av mat patienten skulle ha. Om inte dessa räckte till brukade avdelningen skriva med blyerts på kortet vad patienten önskade eller behövde (eller inte).
Här vimlade det av särskrivningar. Jag minns t ex "lätt tuggad mat" och "flytande nypon soppa".
Jag var i Vietnam en gång och där särskrivs varje stavelse t.ex Viet Nam. På en restaurant tog jag en Heineken öl och på den handskrivna notan stod det Hei-Ne-Ken. Bindestrecken var för att markera att det hörde ihop, men uppdelningen gjordes för att vietnameserna skulle kunna läsa och förstå. Heineken hade nog blivit för grötigt för dem att läsa.
