Inläggning på psyk - bra/dåliga erfarenheter?

Du kommer att tråkas ihjäl på psyket om du inte är psykotisk.
Det tror jag också är meningen numera.
Det som kan vara positivt är att man träffar en massa
intressanta medpatienter när man är inlagd.

Mitt råd är; håll dig borta från sjukhusmiljön, den är destruktiv och inget annat!

Jag tycker som Isa-Alise att ett miljöombyte är räddningen för dig istället för inläggning och som Admin och Geta säger väldigt! tråkigt att ligga inlagd...

Även om tanken på att komma bort och vila sig känns fin, visar all forskning som gjorts att slutenvård inte är bra. Det ska därför bara användas vid akut fara för liv eller grav skada. I alla andra fall orsakar det mer skada än det har positiva resultat. Är det fara för livet så är det ju alltid bättre att man överlever.
Det du känner är inget ovanligt, tanken på att komma bort en stund är ju drömmen för många som mår dåligt. Tyvärr kommer man ju inte undan problemen bara för att man är på sjukhus. och särskilt lungt brukar det inte heller vara på psykavdelning.
Jag sällar mig nog dock till resten här. har legat oerhört mycket inom slutenvården och jag råder dig att hålla dig undan därifrån. Jag förstår att tanken känns frestande, men tyvärr är det inte riktigt så det är när man sedan kommer dit. Du mår dåligt och det dåligmåendet kommer du ha med dig även om du ligger i slutenvården.

Ett problem är ju att öppenvården oftast inte är tillräcklig. Många vill till slutenvården, men om öppenvården kunde erbjuda lite bättre alternativ skulle det förmodligen inte behöva se ut så. Jag skulle nog säga att problemet inte ligger i att det finns för få slutenvårdsplatser, utan snarare att öppenvården inte har större möjligheter att erbjuda hjälp. Skulle de kunna det skulle inte behovet av slutenvårdsplatser behöva vara så stort.

Minns från behandlingshemmet, att vi åkte ett par ggr till fjällen på höstkanten. Det var en riktig omväxling från den vanliga miljön, det var dagliga aktiviteter + gemensam tillagning av maten. Men man mådde fortfarande dåligt. Man hade fortfarande en begränsning av de basala livsfunktionerna.

Så jag vet inte om det räcker med en miljöombyte enbart?

När jag var på psyket(BUP) för min OCD var jag i princip bara inlåst. Fast det var en del samtal för att bena ut vad det var för fel med mig, men jag vägrade svara. Jag tror tyvärr inte vuxenpsyk har så mycket samtal, där tror jag man mest är förvarad. Vi fick rita i grupp ibland, annars fick man sitta och tråka bara, så om du är tillräckligt frisk för att kunna känna tråk är psyk inget för dig.
Jag vet inte hur det är på vuxen, men bå BUP fick jag inte gå ut utan mamma, dörrarna var låsta och man fick inte ta in besök.
Psyk är bara till för dem som är riktigt dåliga. Upplever du att du är det? Du måste överväga, annars blir det tråkig förvaring för dig den närmaste framtiden.

Det kan va rätt mysigt har jag kommit på att vara inlagd. man träffar intressanta människor som är i ungefär samma sits som en själv. Rökrummet kan va mysigt ibland när man är inlagd.