Relationer o känslor

Har ni här inne svårt att visa känslor, och har svårt att vara nära någon.
Är det bara jag som känner att en känsla av kyla och kallhet och bitterhet drar över mig.
Svårt att visa känslor?

Moonlight

Jag tycker personligen det inte är särskilt svårt att visa känslor. Men det är svårare att hantera känslor från ngn annan. Man kan avfärda känslor såsom varandes ett känslospratt.

För mig är relationer antingen eller, ska man bara vara kompisar eller ska man låta det utvecklas till ngt mer?

Man känner ibland att relationer är som det där svepelektronmikroskopet som kan förstora 1 miljon ggr. Resultatet blir att det enbart blir suddiga bilder, där man inte kan komma längre.

Har en känsla av att livet inte är outtömligt, att man vid vissa lägen står där handfallen och funderar på hur man ska komma längre.

Moonlight, man kan faktiskt känna en viss kyla mot vissa människor, utan att det behöver utvecklas till bitterhet. Bitterhet är motpartens vapen gentemot dig. Kände väl vissa drag av bitterhet, när man var i tjugoårs-åldern. Men det växte bort.

Minnena ska vara behagliga och inte besvärande!

Jag har haft svårt med känslor tidigare.... Men med medicinen så fick jag fason på känslor för både mig själv samt för andra.... Sen med tanke på min nedtrappning o nya medicin så brukar det mer kännas som om att jag har samma känslo spektrum som andra människor har....

naej, mina känslor är nog störda? Upplever inte att man har en normal känslospektrum. Så kan det gå, när man tänker på konsekvenser hela tiden!

Hejsan!
Jo, angående detta med tankar o känslor, så undrar jag om det är möjligt för de som är psykotisk att ha en nära relaton till någon och kanske bilda familj?
Ja tror personligen att det är otroligt svårt, men som sagt, jag bara undrar?

Jag har sambo och en dotter som nu är 17 år och som har vuxit upp hos mig... det är fullt möjligt att ha en nära relation även med psykosproblematik... det finns hopp!!!