Senaste gångerna som jag suttit på Resecentrum i grannstaden och väntat på bussen har det svischat förbi en underlig äldre kvinna med rollator. I vintras hade hon en jättestor pälshatt på sig typ sådana som ryssar brukar ha. Idag hade hon en rymlig röd kappa och en stor stråhatt med blommor. Hon ser precis ut som skämtbilderna på gamla kvinnor med rollator. Nu har jag börjat fundera om det kan vara hallucinationer från min sida?
Det verkar som att hon lever efter den här devisen:
Dikt av Jenny Joseph (1961)
Varning
När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
Och en röd hatt som inte alls passa till
Och jag skall slösa min pension på konjak och sommarhandskar
På satinsandaler och så skall jag säga
”det finns inga pengar till smör”.
Jag skall slå mig ned på trottoaren när jag är trött
och jag skall glufsa i mig allt som bjuds på varuhusdemonstrationerna
och ringa i alarmklockor
och dra min käpp längs staketet
och ge tillbaka för min välanpassade ungdomstid.
Jag ska gå ut i tofflor i regnet
och plocka blommor i regnet
och plocka blommor i andras trädgårdar.
Och lära mig spotta.
Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare
och äta åtta korvar på en gång
eller bara bröd och potatis under en vecka.
Och samla pennor och kritor och ölunderlag och saker i askar.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott exempel för barnen.
Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kunde jag inte börja så smått redan nu?
Så människorna som känner mig inte skulle bli så chockerande och överraskade.
När jag sen verkligen är gammal och börjar gå klädd i purpur.
Geta, du har inte smartphone har du sagt, men om du har kamera i mobilen kan du ju ta en bild så ser du om tanten fastnar. Då slipper du fundera över om det är en hallucination.
Det underliga är att hon alltid är på Resecentrum, när jag är där. Ni skulle ha sett stråhatten med blommorna. Den var otrolig. Hon har sån fart, när hon kör med rollatorn.
