hur ska ja veta?!

amen nä så kan hon ju inte säga ...ingen människa vill må dåligt egentligen...men det e jobbigt å va i en kropp som man egentligen vill vara fri ifrån. .?

[color=red:3dlzeloz]MY GOD HOW BAD CAN IT GET???

INTE SKA MAN GE UPP OCH SÄGA ADJÖ TILL SINA NÄRA OCH KÄRA BARA FÖR ATT MAN HAR SJÄLVMORDSTANKAR....[/color:3dlzeloz]

[color=blue:3dlzeloz]JAG HAR GÅTT MED SÅDANA I MER ÄN ETT HALVÅR, TILLSAMMANS MED STARK PARANOIA, RÖSTER, OCH KÄNSLOR AV ATT BEHÖVA RÄDDA VÄRLDEN.... SJÄLVMORD SÅG JAG SOM EN MÖJLIG LINDRING... MEN HADE ÄNDÅ EN SPÄRR... JUST DE MÄNNISKOR SOM JAG BRYR MIG OM... FRÄMST MIN FAMILJ... MEN ÄVEN ER HÄR PÅ VISKA OCH MINA ANDRA VÄNNER...

GE INTE UPP...

KÄMPA VIDARE...[/color:3dlzeloz]

[color=red:3dlzeloz]JAG HAR FÅTT EN VÅRDPLATS PÅ LÅST AVDELNING, MEDICINERING MED IKTORIVIL 3MG/DYGN, ABILIFY 10MG/DYGN, IMOVANE 7.5 MG TILL NATTEN + 7.5 MG TILL VID BEHOV, SAMT 40 MG THERALEN VID STARK ORO.... OCH DET HJÄLPER!!!!!![/color:3dlzeloz]

[color=red:3dlzeloz]MIN PARANOIA HAR REDAN MINSKAT, JAG HAR INTE LIKA MYCKET HALLUCINATIONER, OCH LIVSLUSTEN BÖRJAR KOMMA TILLBAKA...[/color:3dlzeloz]

[color=blue:3dlzeloz]DET FINNS HJÄLP ATT FÅ...

SÖK DEN... VAR TYDLIG MED HUR DU MÅR OCH VAD DU BEHÖVER.... DET FINNS HJÄLP ÄVEN FÖR DIG...[/color:3dlzeloz]

[color=red:3dlzeloz]KRAM, ISA-ALISE[/color:3dlzeloz]

Hej. Jag tycker att det är fruktansvärt hemskt att någon har självmordstankar. Jag har själv haft och har men jag tror nog inte att jag förstår hur allvarligt det blir när jag har tagit livet av mig. Jag tror nog bara att om jag tar livet av mig så dör jag bara ifrån allt som är jobbigt, jag försvinner inte ifrån den friska jag, utan bara från den sjuka.
En annan sak jag inte förstår är hur mycket mediciner ni äter! Här där jag bor ska det inte finnas så mycket mediciner och inte ett dugg vid behovsmedicin heller. Här går vi i terapi, skukgymnastik och så går jag på ridterapi. Nu de sista dagarna har jag haft väldigt jobbigt med demonerna, de säger att personalen är ond mot mig och en det ena och en det andra. Jag fick en panikartack där jag bara grinade och sprang härifrån, de lyfte in mig och sedan låg jag i sängen dagen efter nästan hela dagen- musten var ur mig och demonerna härskade!
Mycket mediciner, nej tack!

Har börjat trappa ned Iktorivilen lite... och behöver inte Theralen längre... men de kan rädda en när det är som värst...

Jättebra med terapi, sjukgymnastik och ridterapi!!!!

Själv gillar jag promenader i naturen... akvarellmålning... att skriva lite... läsa när jag orkar... se filmer... och träffa vänner....

Allt sånt är bättre terapi än enbart mediciner...

Stor kram, Isa-Alise

ifall nån undrade så överlevde jag överdosen jag tog *varför nån nu skulle göra de*
det va på håret sa läkaren.. låg djupt medvetslös i tre dygn på intensiven...

aja, ja lever o även om ja inte alltid har det så har ja stunder då ja tackar min räddare för det

isa-alise
"INTE SKA MAN GE UPP OCH SÄGA ADJÖ TILL SINA NÄRA OCH KÄRA BARA FÖR ATT MAN HAR SJÄLVMORDSTANKAR...."

det vet ja väl.. tro inte att de e första gången ja känt så.. det var bara så otroligt överväldigande just då. klarade inte av att vara kvar. det är härligt o höra att du får hjälp dock.

tack till alla som uppmuntrat mig i en svår tid.
vi "ses"

Det var ju skönt att du överlevde försöket. Förmodligen kommer du starkare ut ur det hela och bättre rustad för framtiden. Jag tror att många känner nog så.Det blir som en vändpunkt Det finns nog fler här som genomlidit samma problematik som dig.