Från SvD, på länken finns även webbtäveee
www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ar
... 404629.svd
”Det gick bättre än vad jag trott”, säger konstfackstudenten Anna Odell när hon i webb-tv summerar dagen i rätten. Hon erkänner sig skyldig till våldsamt motstånd i samband med sin iscensatta psykos på Liljeholmsbron. Däremot inte till falskt larm eller oredligt förfarande. Åklagaren yrkade på villkorlig dom och böter, alternativt bara böter. Domen kommer på måndag.
Läs vidareTextstorlek: Normal textStörre textStörst textSkriv ut
Idag hölls rättegången mot Konstfacksstudenten Anna Odell, för brott som hon misstänks ha begått i samband med sitt examensarbete på Konstfack. Intresset från allmänheten och medierna var stort, och alla som ville lyssna rymdes inte i salen i Stockholms tingsrätt. Utanför demonstrerade ett fåtal representanter för Riksförbundet för social och mental hälsa till stöd för Anna Odell, som de menar hjälpt till att genomlysa psykvården.
Åklagaren Stefan Lind lade fram argumenten för att Anna Odell skulle ha gjort sig skyldig till falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande (att tillfoga andra ekonomisk förlust utan egen vinning) i samband med sin iscensatta psykos på Liljeholmsbron.
–Allt som har skett var planerat. Det har ett visst intresse när det gäller att avgöra straffsatsen, sa Stefan Lind.
–Det allvarligaste brottet är oredligt förfarande, att hon vilselett sjukhuset och tagit flera anställdas tid i anspråk.
Advokat Claes Borgström spelade upp en videosekvens som ingår i Anna Odells examensarbete från Konstfack, där hon intervjuar en annan advokat innan hon genomför sitt projekt för att undersöka om det kan bli några juridiska påföljder. Advokaten ger henne beskedet att hennes iscensatta psykos inte innebär något brott.
– Anna Odell har försäkrat sig om att hennes handlande inte skulle innebära något brott, sa Claes Borgström.
–Hon har talat med en erfaren brottmålsadvokat, projektet har godkänts i förväg av Konstfack och hon har talat med företrädare för psykiatrin. Odell har inte haft som uppsåt att begå brott och detta bör verka i mildrande riktning, menade Claes Borgström.
På förmiddagen förhördes Anna Odell och två av de poliser som hämtade henne på Liljeholmsbron.
Anna Odell berättade lugnt, med enstaka blickar på åhörarläktaren och på ett anteckningsblock framför henne, om idén med sitt projekt och förklarade att hon velat iscensätta den känsla hon haft när hon behandlades som psykisk sjuk 1995.
–Det handlar inte om att jävlas med polisen eller sätta dit någon, varken polis eller psykiatri. Jag vill öppna upp en diskussion, sa hon.
– I polisbilen var det som att jag inte behövde spela längre. Kroppen kände igen vad det handlade om. De lägger mig i bältessängen och börjar spänna fast mig. Först benen, sedan midjan och sedan händerna över huvudet, mot sänggaveln. Sedan lämnar de mig och jag fortsätter skrika.
Enligt Anna Odell har hon inte skrämt andra patienter, eftersom hon inte såg några sådana. Detta motsades dock av en av vårdarna.
De båda poliser som vittnade berättade om hur Odell krängde med kroppen, sparkade i luften och gjorde kraftigt motstånd. Liknande vittnesmål kom från anställda på S:t Görans sjukhus. En av dem berättade hur det ringde på polisklockan och hur hon hörde skrik.
– Vi försökte prata med henne, men fick ingen kontakt. Hon ville inte sitta stilla, säger den anställda.
Att det var omöjligt att få kontakt med Odell, att hon var mycket utagerande och antogs vara självmordsbenägen återkom i vittnesmålen från poliser och vårdare.
Efter att Anna Odell kom till sjukhuset tog en läkare beslutet togs att hon skulle läggas i bältessäng.
–Det såg ut som om hon kämpade för sitt liv, berättade en av vårdarna.
Anna Odell menar att hon inte betett sig så aggressivt att det var nödvändigt att lägga henne i bälte, och att detta beslut därför tog onödigt mycket resurser från sjukhuset.
–Det handlade om att hindra Anna Odell från att skada sig själv eller personalen, sa en läkare som förhördes.
Claes Borgström poängterade att polisanmälan kom in först den 26 januari, fem dagar efter händelsen.
–Anmälan kom först när det blev offentligt att det rörde sig om en iscensatt psykos, sa Claes Borgström.
Han tillbakavisade också åtalspunkten falskt larm, eftersom Anna Odell inte larmade själv. Dessutom säger Borgström nej till kravet på skadestånd. Han avslutade med att betona verkets ”sociala adekvans”, att Anna Odells verk gjort nytta för samhället.
–Många har bilden av konst att det ska vara en målad bild på väggen. Jag tror att mycket av upprördheten handlar om att det är konst. Hade det varit en journalist som gjort det här hade ingen blivit upprörd, sa Borgström och nämnde exempel på journalister som wallraffat inom sjukvården.
– Hon är knappast först med att göra det här. Den här typen av aktioner är typiska för demokratiska samhällen, i totalitära samhällen förekommer de inte.
JONAS CULLBERG
Författare till inlägg
