Lugnande?

Jag har funderat på en sak...

När man har ångest så finns det ju lugnande mediciner man kan ta. Men är det verkligen bra? Skjuter man inte bara på ångesten, på något vis? Och om man har ångest ofta, är det inte bättre att lära sig leva med den, typ? Varför jag undrar detta är för att jag har funderat fram och tillbaka på om lugnande skulle vara något för mig eller inte... Jag vill nämligen inte att det ska bli värre. (Såklart.)
Jag vill inte heller droga ner mig själv. Jag vill egentligen bara slippa ångesten som verkligen biter och sväljer mig med hår och hull. Jag vill sluta med min antidepp, men då kommer nog förmodligen ångestattackerna tillbaka. Jag vill bara äta så lite piller som möjligt men ändå må så bra som möjligt.

Usch. Är det någon som förstår sig på mig?

Jag äter risperdal och känner mig också kluven då jag egentligen är emot
att inta kemiska preparat, men om det får en att må lite bättre så varför inte?

Saaari, jag förstår verkligen ditt resonemang och tycker att det låter sunt. Det är en svår avvägning det där. Har du testat lugnande medel nån gång? Det kan ju vara så att det är lite olika hur man påverkas. Sen så finns det ju också en del KBT-terapiformer som är bra just för att som du säger minska ångest genom acceptans mm. Det finns också en bok som heter Att leva ett liv inte vinna ett krig. Den kan nog vara bra att läsa.

Bensodiazepiner har god effekt mot ångest i början, men sedan kommer efter längre tids användning ökad ångest och också viss risk för att blii beroende.

Antidepressiva har också effekt mot ångest, men jag har inte läst att ångesten återkommer eller att man kan bli beroende. Det finns också psykologiska behandlingar, som KBT som har effekt mot ångest. Det är dock inte helt lätt att helt bli kvitt sin ångest utan de flesta brukar ha en del besvär kvar.

jennyen: Nej, jag har inte testat lugnande förut. Är just därför jag funderar på det... Jag håller på att läsa lite självhjälpsböcker, tack för tipset förresten! Det där med KBT har jag också funderat på, men jag går hos en psykolog just nu för samtalsterapi och håller på att se om det leder någonvart. Hoppas det.

Admin1: Men visst finns det lugnande som inte innehåller bensodiazepiner? För jag vill verkligen inte använda någon som kan göra mig beroende. Jag har hört om andra mediciner som inte ska innehålla det, som Lergigan eller vad det heter? Jag vill helst av allt bara använda något just när det behövs, inte äta ångestdämpande SSRI-medicin det hela tiden som jag gör nu. Det gör att jag känner mig fångad på något vis, jag vill vara fri det.

Jag antar att det där med att ha en del besvär kvar gäller alla människor. Jag menar, man måste ändå ha en realistisk syn på livet, man mår inte alltid bra och alla kan få ångest ibland. Men jag har ångest för ofta för att jag ska kunna må bra annars.

Benzon är beydligt bättre än lergigan mot ångest.

Beroendet är mest en fråga om personlighet och inställning.
Och naturligtvis konsumtion.
Man skjuter upp ångesten kan man säga, men just nu har jag bara ångestnivå 3, jag skulle palla 4 nu istället för att ha 8 när jag ska gå in i närlivset och kommunicera med mannen som babblar och jag förstår inte vad han säger eller gå in på ett företag som blåser mig o klaga.

De är en sorts akutdämpare, inte speciellt bra egentligen, men användbara ibland.