Hopplöst

Läkarna skrattar mig rakt i anskitet.... jag blir inte trodd hur mycket jag än visar av hur jag mår... det hela är hopplöst.... :twisted:

Låter som du har det jättejobbigt. Om du vill så får du gärna berätta, vi lyssnar .

jag känner igen detdär..jag skulle få hjälp här men istället springer alla förbi mej..känns utanför. får inga rediga pratstunder heller.
jag vill ju ha någon att prata med som förstår hur man mår.
fattar mej inte på denna terapi jag går, ska tydligen vara nån akut terapi, men jag tycker inte om den..vill ha någon att prata med som inte springer ihjäl sej runt en. känns förvirrande.

Vet inte om jag har nått mer att säga...

Vänligt att du undrar, Moonlight, och att du svarar Sussi14...

Har berättat med ord hur jag mår om och om igen... har släppt ned ytan så mycket jag viljemässigt förmår och visathur det känns... bett om hjälp... men blir bara arrogant bemött... cyniskt... elakt...

Läkarna finner det oerhört provocernade att jag är biverkningskänslig... att jag har en blandad symtombild... jag blir helt enkelt inte trodd... de tycker jag är besvärlig... och vill helst bli av med mig... ser helst att jag tar livet av mig själv...

Om man inte orkar leva är det bara bra för vården... då blir det billigare med färre patienter... det finns en oskriven regel att låta så många som möjligt suicidera numera... det är det lättaste sättet för vården att spara pengar... att det sen kostar mer i längden med tanke på anhöriga som mår dåligt av det bryr de sig inte om...

Så cyniskt är läget... och tyvärr sannt...

Sov inte ett dugg i natt... är så arg... råden jag gav är värdelösa... det hjälper inte att visa hur man mår... man får ingen hjälp ändå...

Hade en välhfungerande vård under åtta års tid med en empatisk läkare och då jag fortfarande kunde medicinera med neuroleptika... nu vill ingen hjälpa mig alls för medicinering är svårt... och då blir jag bara besvärlig att ha att göra med... dom har inga lösningar som fungerar... och jag behöver fortfarande hjälp...

Har kokat av ilska hela natten... man bränner upp sig själv med så mycket starka känslor... står inte ut... :twisted: :evil: :mrgreen: :twisted: :twisted: :evil: :twisted:

Du kanske skulle behöva kognitiv beteendeterapi. Det har lika god effekt som antipsykotika, men det tar lite tid innan effekten kommer.

Det finns personer, som bryter ner läkemedel väldigt långsamt och de kan bli överdoserade av normala doser. Svårt att säga dock om du tillhör den gruppen. I USA har det precis kommit ett gentest som kan förutse hur man bryter ner en del läkemedel.

Jag tror att det är jobbigt när man är biverkningskänslig och får biverkningar av det mesta. Läkarna jobbar ju mest med läkemedel, så tål man inte dem, så är det idag inte så mycket de flesta kan göra. Därför kanske det bästa vore att satsa på psykologisk behandling KBT.