Psykiatrins tillstånd

I den övervägande delen av de våldsbrott som begåtts den senaste tiden har våldsverkaren varit i kontakt med psykiatrin just före dom begått våldsbrottet. På mig verkar det helt enkelt som om psykiatrikerna är inkompetenta att bedöma en människas sinnestillstånd.

På mig verkar det inte som mer tvång skulle vara lösningen på problemet med våldsdåd. Snarare bör man vara selektiv då man accepterar läkare att utbilda sig till psykiatriker och testa hur psykologiskt lagda dom är innan dom tillåts påbörja vidar utbildning till psykiatriker. Vissa människor är födda med en god förståelse av den mänskliga naturen. Det är dessa som borde tillåtas utbilda sig till psykiatriker. Att lära sig förstå den mänskliga naturen genom att läsa böcker (psykologi), låter sig inte göras.

De senaste händelserna vittnar just om boksmarta psykiatriker med dålig insikt i den mänskliga naturen. Jag kallar dom inkompetenta.

Jag tror psykiatrin själv skulle tjäna på att endast låta läkare som testats och bevisat sin goda förståelse av människonaturen skulle få vidarutbilda sig till psykiatriker.

Frågan är komplicerad. Psykiatrikerna skyller att det beror på att patienterna inte tar medicinerna de ordinerar och vill ha tvång. En del av patienterna skyller att det beror på psykiatrikerna.

En sak är klar att det finns en liten grupp, som kan begå allvarliga våldsdåd och det kan vara kombinerat med missbruk. Helt klart är att dessa personer inte får den effekt av behandlingen, som kanske var tänkt.

Läkare och även psykiatriker har egenheten att de tror väldigt starkt på den terapi de ger. I sådana här fall förbiser de därför att antipsykotika inte ger effekt hos 20 % och bara partiell effekt hos 50 %. De resonerar som om om antipsykotika ger full effekt hos 100 % och förebygger inte 80 % av återfallen utan 100 %.

Ingen tvivlar på att effekten av dagens schizofrenibehandling är otillräcklig, men få inser att orsaken är att idag används inte alla behandlingar mot schizofreni, som har effekt. Genom att använda kognitiv beteendeterapi, patientutbildning och familjeintervention till alla som behöver det kommer säker behandlingseffekten fördubblas och farligheten reduceras.

Emellertid, så krävs också andra åtgärder, som ett nationellt vårdprogram. screening efter missbruk och bättre behandling av missbrukare samt förbättrad arbetsrehabilitering som gör att 60-80 % kan fås i arbete istället för dagens 20 %. Eftersom läkemedelseffekten är ofullständig måste andra åtgärder till för att förbättra effekten mot sjukdomen och sociala faktorer som predisponerar för missbruk.

Psykiatrikerna hävdar vidare att de med schizofreni saknar ofta sjukdomsinsikt, vilket gör att de inte anser sig behöva ta antipsykotika. Alldeles ny forskning hävdar att det är dåligt minne som gör att medicineringen glöms bort eller så tror man att medicinen har tagits fast så inte alls är fallet. Det som kanske behövs idag är kanske inte så mycket tvång utan doseringshjälpmedel, som hjälper de som har dåligt minne (80 %).

Vad jag vill hävda är att majoriteten av psykiatrin och också majoriteten som framträder i massmedia är omedvetna om den nuvarande vårdens tillkortakommande och också om de stora möjligheter som finns för att förbättra vården och behandlingsresultatet. Det bästa nu är inte att hasta fram en vård som är bristfällig och omodern utan att utreda vilka förbättringsmöjligheter som finns och peka på de åtgärder och behandlingar, som måste adderas.

På de förslag som hittills kommit, så kan man tro att psykiatrin fastnat i Hibernaltrampet dvs samma stil, som för 40-50 år sedan! :lol:

Yrkesgrupper såsom poliser och officerare väljs ut efter det att deras lämplighet för yrket har testats. En egenskap som måste vara central för en psykiater är ju människokännedom. Vore inte det då lämpligt att testa denna egenskap. Jag tycker bara att även vi har rätt att kräva att få träffa kompetent personal då vi söker hjälp.

Problemet är att det är brist på psykiatriker och det går därför inte att gallra bort några för då skulle det ju bara bli ännu värre. Psykiatrikerbrist verkar råda i större delen av västvärlden. USA tar psykiatriker t.ex. från Indien, som ofta arbetar i mindre städer och på landsbygden.

Personligen tycker jag nog att psykiatriker jämfört med övriga läkare är mer öppna och lättare att diskutera med. Psykiatriker är nog bättre på uppföljning än andra läkare, men visst kan det bli bättre, men det kan nog också all vård bli.

Nu när det talas om mer resurser, så kanske en viktig sak är att öronmärka resurser för att vidareutbilda och kompetensutveckla personalen inom psykiatrin. Mest eftersatt är nog psykologerna som saknar utbildning i kognitiv beteendeterapi dvs den behandlingsmetod, som har bevisad effekt. Det har varit känt i ett par år nu och ingenting verkar hända. Tänk om psykiatrikerna inte fått någon utbildning om antipsykotika och därför inte kunde ordinera antipsykotika.

De flesta som utbildar sig till läkare kanske finner det motbjudande att mot patientens vilja tvångsmedicenera när biverkningarna är så starka. Jag menar det är ju många av oss patienter som inte är speciellt tacksamma över att få en nål körd i arslet och förvandlas till en zombie i fjorton dagar.

Kanske psykiatriker pga av det våld dom tvingas använda mot oss patienter har låg status inom läkarkåren? Fast det är väl inget dom pratar högt om, som i alla yrkeskårer håller väl läkarna varandra om ryggen.

De flesta, om inte alla, som jobbar inom psykiatrin finner det nog motbjudande att behöva tillgripa tvång av något som helst slag, men ibland är det av nöden tvunget - tyvärr!

Hela psykiatrin har allmänt låg status inom sjukvården - det gäller alla yrkeskategorier - med påföljande rekryteringsproblem. De som jobbar där är ändå oftast rätt engagerade i sitt yrke. Kanske dags för en uppvärdering - lättare att rekrytera - konkurrens om tjänsterna - ännu mer motiverade och bättre utbildade - bättre vård?

Ang. KBT och psykologerna. Visst är det känt inom psykiatrin att kognitiv beteendeterpi har en gynnsam effekt på symptomen vid schitzofreni, kanske inte så mycket på de rent psykotiska men väl övriga som hämmar funktion. Som Admin mycket riktigt påpekade har detta varit känt i ett par år. Utbildningsinsatser inom KBT har gjorts, men de tar oxå tid att genomföra. Sen är utbildningsplatserna begränsade, fler borde kanske skapas. Också övriga personalkategorier förutom psykologer har möjlighet att söka till dessa utbildningar. Krav är att man har en "Steg-1" (grundläggande psykoterapi) utbildning innan, vilket rätt många t.ex. kuratorer har.
Oftast betalar arbetsgivaren dessa utbildningar, d.v.s. man går sin utbildning på arbetstid. Det här gör också att inte alltför många kan gå samtidigt, för då skulle den nuvarande verksamheten och patienterna drabbas. Dock krävs också att den som utbildar sig till KBT-terapeut själv går i kognitiv terapi minst 75 tim. Detta måste man ordna och bekosta själv. Kostnaden för en session (ca.1 tim.) är omkring 800 kr. Här gäller inte någon landstingstaxa eller frikort, eftersom det inte rör sig om behandling av någon sjukdom. Det blir således en hel del pengar man själv måste hosta upp för att skaffa sig den utbildningen, alla har kanske helt enkelt inte råd. Isynnerhet då man inte automatiskt kan räkna med någon löneförhöjning efter slutförd utbildning. Allt detta sammanlagt gör att intresset för KBT som behandlingsmetod är rätt stort, men betydligt svalare intresse för att utbilda sig till.