Ligger inne med LPT på en allmänpsykiatrisk för depression, allvarlig ätstörning, ångest.
Jag känner mig väldigt utsatt och rädd trots mina 21 år. Personalen har märkt att jag är väldigt tillbakadragen och orolig och tittar till mig mest hela tiden. De kommer in och gullar med mig typ. Mest på kvällarna innan läggdags då jag är som mest ångestfylld och orörlig. En del sitter och stryker mig över håret/killar mig i nacken för att få mig att slappna av och somna, andra kommer och kramar mig när jag ser ledsen ut. Några har också vid några tillfällen när jag varit på dåligt humör, tagit handen under mitt linne och kittlat mig på magen eller under fötterna för att jag ska bli på bättre humör ( alla vet att jag är extremt kittlig ), så det används flitigt med omtanke förstås.
Många har en så dålig bild av psykiatrin och jag var livrädd när jag hamnade här med tvång. Men här är det raka motsatsen mot vad jag förväntat mig? Känns lite konstigt ibland när de gör såhär på mig, känner mig så liten. Men det är väl kanske ett sätt att få mig att börja lita på/våga öppna mig för dom. Är också yngst med mina 21 år.
Hur har ni blivit behandlade när ni varit inlagda med LPT elled frivilligt?
