Goda och Onda krafter

Mer
18 år 7 månader sedan #22935 av Jeff
Jag har mycket krafter inom mig. När jag är i kontakt med det goda så ryser det av himmelsk kraft i mig. Det känns då som jag kan lösa alla världens problem.
Dom onda krafterna är hemska. Dom gör att jag tänker fel, känner fel, blir paranoid får ångest och vill lura mig. Det verkar som att både gud och djävulen rycker i mig. Min psykolog och jag pratade om min goda kraft idag. Hon sa att det som jag känner är överjordiskt och inte normalt att känna. Jag sa till henne,att om jag fått denna kraft ifrån gud så ska jag ta vara på den,och den ska vi inte medicinera bort. För isåfall så kommer jag att förlora en stor del av mig själv och kommer bli hyperdeprimerad. Jag vill att det goda ska manifistera sig helt i mig. Det onda måste bort på något sätt. Har ni några råd?
  • Sötnos
  • Besökare
  • Besökare
18 år 7 månader sedan #22936 av Sötnos
Svar från Sötnos i ämnet Goda och Onda krafter

Jeff skrev: Min psykolog och jag pratade om min goda kraft idag. Hon sa att det som jag känner är överjordiskt och inte normalt att känna. Jag sa till henne,att om jag fått denna kraft ifrån gud så ska jag ta vara på den,och den ska vi inte medicinera bort.


Du gör det som känns bäst för dig. Men tar inte de onda krafterna över om du slutar medicinera? Då har du ju ännu mindre av det goda kvar.

Sedan så tycker jag inte alltid att psykologens ord är lag. Vad då "inte normalt att känna". Bara för hon inte har känt det.

Jag tror att alla bär på livskraft/gud inom sig. Detta skriver jag inte för att du ska känna dig mindre värd. Men enligt min teori har alla en bit gud inom sig. Den finns där alltid, vad som än händer. (Om man inte är barnslaktare, då har man väl valt bort det goda...).

Sedan är inte livet rättvist, vissa kanske föds i fattiga länder, andra har i arvet att utveckla schizofreni, endel kanske utnyttjas sexuellt, blir misshandlade, överkörda... Alla har sina livsöden att tampas med. Men så länge man kämpar för livskraften har man gud hos sig.

Du verkar verkligen kämpa i rätt riktning.

Jag skrev bara här vad jag kände om det du skrev. Det är inga råd, direkt....
Mer
18 år 7 månader sedan #22937 av Jeff
Svar från Jeff i ämnet Goda och Onda krafter
Absolut har dom flesta gudskraft i sig. När dom mörka molnen på himlen försvinner så kommer människans sanna natur fram. Godhet alltså.
Ingen är ond i grunden. Ofta kommer inte ondska från jaget. Det kommer ifrån vad människor har gjort mot en under livet. Mobbing kräkningar osv.
  • Besökare
  • Besökare
18 år 7 månader sedan #22939 av
Svar från i ämnet Goda och Onda krafter
Varför skulle inte barnslaktare kunna vara goda i tanken?

1. Om du är kristen så påstås det att barnen är ämnade för himlen, men, de börjar ngn dag synda o då är det ju mer tveksamt...
Klipper man ungen före den börjar synda så är han ju garrad en bra plats liksom. Eller?

2. Liv är lidande påstår buddisten. Målet är att uppgå i alltet. varför ska barnet tvuingas leva och lida så länge innnhan uppgår i alltet?

Kan du inte se det som du offrar dig, syndar, gör "fel", mördar dem, för barnens egen skull? Och då är man ju onekligen inte ond i tanken.
  • Sötnos
  • Besökare
  • Besökare
18 år 7 månader sedan #22941 av Sötnos
Svar från Sötnos i ämnet Goda och Onda krafter
Gäst:
1. Jag är ej kristen och ej buddhist. Därför tycker jag inte att tanken att döda ett barn är god. Jag tror däremot på att de flesta (världen över) har en sorts gemensam etik. De flesta är väl överens om att det är fel att tex våldta sitt barn?

2. Jag tror eg inte heller "ondska" finns som en egen kraft. Jag tror snarare att det är en sorts frånvaro av livskraft. Livskraft är tex kärlek, och dess motsats är enligt mig rädsla.
Mer
18 år 7 månader sedan #22955 av Teresia
Svar från Teresia i ämnet Goda och Onda krafter
Jeff,

Jag har också velat sluta ta min medicin just på grund av att jag tyckte att det inte var naturligt. Men från början blev jag ju tvångsintagen på psyket så där kunde jag inte riktigt bestämma om jag skulle ta min medicin eller inte, jag var knappt medveten. Sen var det för sent att sluta kanske eftersom när jag fösökte det så kände jag bara abstinens. Och det sägs ju att psykofarmaka inte är vanebildande, och kanske inte i den mening som man brukar mena vanebildande men jag tror att man visst kan vänja sig vid psykofarmaka och bli för feg sen, feg för att sluta, för även antispykotiska medel gör ju något med hjärnan så att man sen känner att det fattas något när man inte tar det.

Det finns vissa psykiatriker som menar att man ska försöka att inte medicinera för att börja med och avvakta för att se ifall psykosen sakta går över med hjälp av terapi och god vård.