Mmm,

Så jävla trött. Hatar allt som har med oss att göra.
Känns som att hantera sjukdomen är värre än sjukdomen själv.
Som att springa i ett ekorreshjul. Allt runtomkring blir en del av sjukdomen, ingenstans finns där inte den finns. Överallt finns bara tecknen på att allt inte är vad det var. Så jävla trött.
Har glömt vad jag kämpar mot. Är det migsjälv eller sjukdomen? Eller det som gjorde en sjuk. Varför blir inte sjukdomen inlåst istället för mig? Jag vill skilja mig från schizofreni, kan inte ge mer... Så trött på varandra.

Hoppas att du mår bättre snart...

Det går bara runt.

-Remember, the sight we saw my soul. that beautiful soft summermorning ... Round aturning in a path.

Förstår hur du känner...

Första åren med schizofreni är värst och efter några år stabiliseras sjukdomen och de flesta mår då ganska hyfsat. Det finns också utbildning att få hur man skall leva och hantera sjukdomen. Det kan vara en hjälp för många.

Ganska många en tredjedel återhämtar sig från sjukdomen och kan leva nästan normala liv. Visst kan det bli bättre och visst finns det hopp om man har schizofreni. Problemet är när man mår dåligt att man tror att det alltid kommer att vara så, men schizofrenin förbättras oftast med tiden till skillnad från många andra sjukdomar. Många förbättras också i 40-60 års åldern.