Alla kan, om omständigheterna är tillräckligt extrema, få en psykos. Skillnaden ligger i att vi har olika trösklar. Men även den med hög psykoströskel kan drabbas, t ex vid extrem sömnbrist eller utmattning, uttorkning, feber etc etc. Orsaken till psykoser kan variera mycket. Det jag nämnde ovan är fysiska faktorer, och de är i princip desamma som vad en person med lägre psykoströskel i regel måste vara försiktig med. Psykos i sig är alltså inte synonymt med schizofreni. 'Alla' kan nämligen inte drabbas av schizofreni. Även om en hel del oenighet råder om exakt vad schizofreni är, eller gränsen mellan personlighets 'disorders' som ligger nära, t ex schizotyp. Och faktiskt också andra tillstånd. Det går t ex att tala om personlighetsstörnigar på olika nivå. På neurotisk nivå (mycket vanligt). På borderline nivå (inte att förväxla med sk'borderline-diagnoser), och störningar på psykotisk nivå.
Psykoser kan också vara reaktiva, dvs en del i ett delvis omedvetet psykologiskt trauma. Det är till och med rätt vanligt, och behöver i sig inte vara en del av ett PTSD tillstånd. En psykos kan också fungera som psykologiskt försvar mot svåra inre dilemman och konflikter - men här kan skiljelinjen mot dissociativa tillstånd vara svår att dra. De går in i varandra.
Men kort sagt. Ja, precis alla kan få en psykos - men de tröskeln och de sårbara punkterna skiljer sig mellan människor. Ingen sk 'frisk' har alltså skäl att inbilla sig att psykoser är ett avvikande fenomen. Psykoser i sig är ett allmänmänskligt fenomen. Men det är en mycket speciell erfarenhet att möta sina gränser på det sättet. Om man kommer igenom det, eller på ett eller annat sätt lär sig leva med sin skörhet tror jag erfarenheten kan vara en tillgång.
