Hur mycket hindrar eran sjukdom er från att göra??? Hur "handikappade" känner ni er i olika situationer?
Jag blir fruktansvärt paranoid när jag är bland folk och isolerar mig. Egentligen är jag väldigt social, jag var det innan jag blev sjuk vilket är fruktansvärt frustrerande. Jag kämpar med mig själv och försöker övervinna mina rädslor.
Det är svårt att ha ett samtal då rösterna kommer då och då.
Lider av lite social fobi också. Blir för självmedveten aka paranoid o det stressar mig, triggar ångest.
Enligt andra syns det inte på mig. Men det är mest för viljan att verka normal.
Varje gång jag går ut är det en kamp i mina tankar att inte få panik ångest innan jag kommer ut.
När man väl är ute så är musik bra att ha så man slipper höra folk, knipa sig själv om man håller på tappa fokus.
Börja tänka på något som har betydelse för att ignorera intryck.
Dröm målet för mig är att kunna vara ute o bara strunta i allt runtomkring o känna mig in the moment.
