Djupare ned i joxet?

I dessa Corona-tider är det väl bra att ha daglig kontakt med kontaktpersonen. Många är isolerade och ensamma för att inte bli smittade.

Jag isolerar mig inte. Jag går till mataffären varje dag och till en mötesplats flera ggr i veckan. Tydligen ska jag inte få komma in på Spiranmottagningen, min kp kommer ned på gågatan och ger mig medicinen. Så att hela stan ska se!

Demoner finns, men man blir inte hjälpt av en inläggning, bra att du nu får någon som ser att du tar ditt antipsykotika det är adekvat hjälp till dig att må bättre det är ju det att du fattar ju inte själv att du skulle må mycket bättre om du tar din medicin mot psykos. Hade jag varit din läkare hade du fått injektioner med medicinen ty då ser personal dig var 14de dag, samt att de direkt kan ta in dig och då blir du tvångsmedicinerad med den medicin du har mot psykos. Om du inte tog den i rätt tid.

Jag skulle inte låta dig vara utan den medicinen en dag, samt direkt efter injektionen skicka hem dig, ingen inläggning utan bara tillsagd, nu kommer du i rätt tid till nästa injektion. Jag skulle aldrig dalta med dig. Det är verklighet Fantasio.

"The gift of long suffering"

Tidigt i min sjukdom kom jag in på psykakuten för att jag som du Fantasio inte tog injektionen och fick akut psykos. Ibland kom jag till intaget och hamnade på avd bara för jag skippade injektionen. Jag har lärt mig att ta min medicin som jag har blivit bra mycket bättre på, genom injektioner, men det är fällan, medicinen hjälper men den ger biverkningar, så när man är utan psykos och mår bra så betecknar man sig som frisk och den där djävla medicinen ger mig biverkningar, jag är ju frisk nu och jag behöver inte medicinen och det tillståndet smyger sig psykosen på och kan komma in med polishjälp.

Du fattar inte att du mår BRA med medicin, du är frisk med medicin, inte utan. Nu får du lära dig ta din medicin, inte utan. Du är egentligen för gammal för att inte inse det.

Det är ett humant råd

Jag måtte ha synnerligen svårbehandlad schizofreni, tänker på mitt samtal med min kp igår, där denne började prata om medicinändring. Jag lever i en fantasivärld, men låt mig få göra det då. Jag har aldrig brutit mot lagen, jag har aldrig boxat nån på näsan.

Har ni symptomfria dagar, eller? Kan en hel dag gå förbi utan att ni tänker på Sjukdomen?