Har läst att den s.k. livstidsprevalensen för en schizofren person att hamna i missbruk är c:a 40%. Jag har själv aldrig missbrukat, men känt en svår ångest och haft behov av att hantera den. Undrar om det kommer sig av att schizofrena är så väldigt ångestdrabbade att de självmedicinerar som det kallas. Missbruk kan kanske också vara ett felaktigt sätt att ta itu med sina problem, när ångesten kommer så tillgriper man något som blir en slags verklighetsflykt. Innebär detta att schizofrena har en svagare karaktär än andra människor? Det jag hört är att schizofrena ofta är "sköra" och känsliga människor. Men detta, tänker jag, borde väl vara individuellt. Vad jag upptäckt efter min tid som sjuk är alla farhågor som man måste tampas med, recidiv, missbruksrisk, fara till isolering, försämrad arbetsförmåga etc. Jag hoppas fortfarande att allt ska bli som "vanligt", med tillägg av att ha varit med om en svår tid och därigenom fått en värdefull erfarenhet. För man ska väl tänka positivt, eller?
