Jag pratade med en alkoholist på teckenspråk, och sa att vi stöttar honom på ett vis, men han måste göra arbetet själv med att definiera problemets art. Man måste vara osentimental mot dessa missbrukare!
Dem förstår det hårda språkets innebörd. För att dem har upplevt bakrusets tankar som inte är så snälla. Dem vill inte uppleva det mer, men giftets positiva sidor gör att det överväger för dem.
Jag har haft uppehåll länge med alkoholen, men just nu känner jag att jag bara har en viss kontroll över alkoholens verkan. Men jag känner mig tillfreds, jag stör ingen med mina kommentarer (än så länge, peppar, peppar, hur länge det nu varar)?
Det som fungerar, är att man är osentimental och säger att isolering är enda utvägen annars, ingen vill vara ensam! Jag befinner mig i gränslandet till att vara beroende, men so what, vi lever bara en gång, ta hjälp av det som släpper dina hämmingar! Men för guds skull, låt samvetet vara med hela tiden!
Vars är världen på väg?
