Jag är återhämtad så pass, att jag är trevligare nuförtiden. Iom att man får prata mycket, så släpper blygseln allt eftersom, man vågar mera! Jag kan nog klara ett heltidsjobb, om det är skräddarsytt. Men jag var på bio i går, då märkte jag, att jag inte visste var jag skulle placera händerna, utan att det skulle observeras av grannarna. Alltså befinner jag mig för närvarande inte på en neutral nivå.
Det riktigt skriker om att filmen försökte förmedla ett budskap till mig. Då tycker jag den är ganska dålig, för vem vill ha uppmärksamheten riktad mot sig, det klarar ingen schizofren! Jag vill vara anonym. Men samtidigt delar jag många människors tankar, då kan sådana situationer inträffa, att huvudpersonen försöker "nåla" dit en oskyldig som nog är känsligast och svagast i gruppen för kritik.
Men jag känner att folk är lite för lättsårade! En bra kritik kan man smälta inombords och bearbeta på ett konstruktivt sätt. Men handlar det om ens existens, att man är beroende av andra att överleva, då har det gått för långt. Man ska kunna leva självständigt och ändå ha en viss moral, då tyder det på ett drägligt liv. Men än är det en bit kvar!
Vars är världen på väg?
