LPT IGEN! Varför? De jävlas med mig!

Blir så himla arg och frustrerad. Kom ut för 2 veckor sen och ramlade tillbaka in i ätstörningen (dock inte i lika allvarlig anorexi som innan). Utan att mina behandlare sa något så sa jag faktiskt själv att jag ville bli inlagd, asså helt frivilligt!
Så jag blev inlagd igen för några dagar sedan frivilligt, kunde inte hantera ångesten och slog på mig själv med nävarna och försökte rispa mig ytligt med ett hårspänne innan personalen kom på mig och tog det ifrån mig. Sen dagen efter hade jag svårt att få i mig vatten pga att jag inte hade några törstkänslor, blev matt och svimfärdig och hade ont i hela kroppen, kunde knappt gå. Läkaren kommer in till mig och säger att de måste sätta dropp för att jag får i mig för lite vätska. Jag hatar nålar och ville inte tappa kontrollen över vad jag får i mig så jag vägrade. Där och då så satte hon LPT på mig och menade på att hon inte kunde låta mig vara uttorkad och halvdöd. Får man ens sätta LPT på dessa grunder?! Jag hade inte ens livsfarligt låg vikt och Jag hade inte gjort något självmordsförsök. Nu sitter jag här ledsen och förtvivlad med LPT och dropp,

För [u:2cbuh3fr]vem[/u:2cbuh3fr] slog du dig själv och rispade dig med hårspännet?

Dom gav dig dropp för att du inte drack. Jag hade inte gett dig något dropp, men det är ju samhällets regler.
Du söker dig till dom och dom söker sig till dig. Du är rädd för elden men vill ändå känna hur det bränns, men nästa gång om du vill undvika problem,
så kan du försöka undvika att söka upp andra och söka upp dig själv istället.

Själv så håller jag mig undan brasan helt och hållet, men jag som dig har fortfarande problem. Kanske att nån av oss en dag kommer ända fram?

Ett problem med att bli tillfångatagen är att du är skör när du tas om hand och direkt sätter dom in hjärntvätt. Problemet sett ifrån deras sida är att dom inte kan låta dig löpa,
för om du mitt i en kris börjar se klart på verkligheten, så kommer dom nästa gång få svårt med både tillfångatagande och hjärntvätt, därför måste dom alltså slå till medan du är desillusionerad och genast börja med att acklimatisera dig till samhället pånytt.

Försök att tänk över dessa ord ifall du vill nån annan gång när du känner dig starkare.

Hur menar du? Blev lite otydligt för mig, förstår inte riktigt vad du menar...

Jag menar att man överhuvudtaget inte beter sig som dom gör mot en person som dig. Tex. så tvingar man aldrig en annan människa till någonting och om man har svårt att äta, så erbjuder man något flytande som är gott och lätt att få i sig. Men om du skulle avböja så finns det inget mer att göra, det enda dom kan göra är att erbjuda en lugn varm plats och ge dig det utrymme som du behöver och försöka ( förutsatt att du vill själv ) få i dig flytande näring.

Dom människor som inte följer detta kan du med rätta be att dra åt helvete, så ovan är måttstocken som jag själv skulle ha, ifall jag överhuvudtaget skulle ha kontakt med vården i din situation. Men du gör ju som du själv vill.

Först måste döden välkomnas, sen så kan den ev. försvinna men det är inte upp till dig, mig eller vården, det blir som det vill med den saken. Vårdpersonal som inte kan någonting alls om sig människor tror istället att man kan ta bort döden och sen ska allt vara bra, och det är helt fel.

Om man tar bort döden från ekvationen så är man en dåre, för den kommer att finnas kvar och brännas hela livet. Om döden istället är en möjlighet, d.v.s. om vården säger: "Du bestämmer själv, du kan leva vidare om du vill men behöver inte" ..då lägger dom över ansvaret på dig, ett ansvar som du själv aldrig vågat att ta tag i, men om du inte gör det eller ges en chans till det som kommer du att fortsätta dras mot det som bränns." Så det enda du kan göra är att ta tag i ditt eget liv, oavsett vad du väljer att göra med det.