gamla minnen

jag är så trött på gamla minnen kan inte sluta tänka helt på det som varit saker jag har varit med om där jag ångrar jättemycket mina handlingar det går inte och glömma eller förtränga det går inte jag kan glömma nån dag men sen kommer allt fram igen och känner sån stor ängest eller ångrar och tänker att jag kunde gjort saker på ett annat sätt det är svårt att börja på en ny kula det kan se ut som jag har gjort det uttåtset men innerst inne lider jag av alla gamla minnen jag är 25år men har varit med om så mycket och det där om att förlåta någon det är det svåraste som finns

När jag var nyinsjuknad så gick jag ständigt tillbaka i tiden och försökte minnas saker, som hänt och samtidigt sökte jag orsaken till att jag insjuknat. Jag höll på så där i flera månader och det var ganska jobbigt faktiskt. Men jag tror att de flesta reagerar nog på det viset. Jag läste om det i en bok nyligen.

Långt senare har jag haft problem med att jag ständigt tänkt på vissa saker. Det har varit svårt eller nästan omöjligt att tänka på annat. Det var nog tvångstankar för de försvann direkt när jag började med antidepressivat Cipramil. Tvångstankar går ofta alltså att behandla med antidepressiva, så är det du har så finns det hopp om förbättring.

Hej Tatto! Förlåtelsen är tillsammans med kärleken fundamental i kristi lära. Även om dina synder är blodröda så finns det förlåtelse för det också.

Som det är för dig, så tycker jag att du skall prata med en präst.

Jag menar det med stort allvar, för om prästen ebjuder dig förlåtelse kan du gå vidare i livet och komma förbi det som hindrar dig från att leva ett liv utan den ångest du har nu.

Livet går vidare vad som en sker, och om man kan börja på nytt utan den bördan som man kan lägga ifrån sig, blir allting mycket lättare.

Jag tycker du kanske kunde ta en kontakt med sjukhuskyrkan där du är, det kostar inget att prata med någon.

Känner verkligen igen mig. jag vet inte vad man ska göra dock. jag försöker tänka att man inte ens KAN leva bakåt, bara framåt, men det hjälper sällan. Min skuldångest har börjat bli väldigt stor. För mig hjälper det inte att prata om det. Det känns som att det blir mer verkligt och aktuellt om jag försöker reda ut det. Jag vill bara glömma och gå vidare. Kanske hjälper det för dig att prata om det?

Hej Tatto,

Jag tror att du skulle ha nytta av samtalsterapi...

ja, det kan låta som en klyscha, men psykoterapi är utmärkt.
pröva och se om du kan få det...