imorgon..

Jag har mått dåligt väldigt länge, och det verkar som om min ängslan har utvecklats till tvångstankar som har blivti allt mer intensivare, tankeflödet ökar hela tiden medans jag får svårare att analysera tankar, jag får ångest av det och jag känner att jag måste tänka klart tanken innan en viss tid. Nu har det här börjat störa min sömn och jag vaknar i princip varje morgon med ångest och jag grubblar i kanske två timmar innan det släpper lite.

Jag har bestämde mig för att ta kontakt med kuratorn och i morgon skall jag samtala med henne i skolan, jag har dock ingen erfarenhet av att samtala med en kurator.. Jag är nervös hur kommer det att gå till? Kommer hon att ställa frågor eller kommer hon att be mig berätta vad det är som är problem? Jag är rädd för att jag inte kommer att "komma ihåg" alla problem jag har och bara berätta om några få problem, är risken stor att hon ger mig remiss till bup? kanske borde nämna att jag faktiskt har försökt begå självmord via överdosering och skadat mig för att jag varit så förbannad på all den ångest mina tankar skapar..

sorry om jag skriver lite grötigt nu, är lite förvirrad :S

adde
Om du är rädd att glömma bort vad du ska säga så
skriv ner det på en lapp.
Det borde bli mer än ett samtal ifall du har missat
något.

Skriv ner några punkter med allt som du vill berätta för kuratorn så behöver du inte vara rädd att glömma bort något. Lycka till!
//amanda s

Ja gör som Geta säger, skriv ned det du vill ha sagt på papper och ta med dig. Får du tunghäfta när du pratar med kuratorn så kan du ge henne pappret helt enkelt. Så gjordet jag och det funkade ( även om hon hade lite svårt att läsa min handstil : )

Om det är en bra och van kurator så kommer han/hon säkert att ställa en hel del frågor. Var inte rädd för att säga hur du mår, det är bäst för dig själv i slutändan att du är ärlig så att du får rätt vård.
Jag var inte ärlig, så jag fick inte den vård jag behövde.....

Tvångstankar är besvärande. Tvångstanken handlar oftast om "Tänk om tankar". Det är otroligt ångestladdat att älta störande tankar hela tiden. Jag läste någonstans att har man tvångstankar så ska man säga högt till sig själv "Det här är inte jag,utan mitt tvångssyndrom".
Det kommer gå bra tror jag när du ska prata med din kurator. Försök att vara ärlig för att då kommer det att kännas bättre efteråt.

Jag vet, först var det irriterande tankar som kom när jag minste ville det. Senare började tankarna att komma mer regelbundet och oftast på morgonen men nu har jag dessa tankar i princip hela tiden med kanske 15miuters intervaller lite då och då när jag lyckas bemästra tankarna för en kort stund