En studie av detaljerade personliga beskrivningar av rösthallucinationer fann att
röster föregås ofta av subtila pre-psykotiska förändringar i tankeströmmen. Dessa förändringar kan finnas även i prodromalfasen, och kan vara viktiga i behandling/terapi.
Nu hör jag inga röster men läkare brukar inte vara ett dugg intresserade av ens vanföreställningar.
Det är aldrig någon som har frågat ut mig om mina bizarra vanföreställningar och jag har hållt ganska tyst om dem.
Läkaren som frågade ut mig om mina "röster" verkade intresserad. Han undrade t.ex. om det var en man eller kvinna... Jag minns inte vad mer han frågade, det är snart ett år sedan.
Röster är ju ens egna tankar som man hör som en röst. Det intressanta är att så många psykiska sjukdomar är tankebaserade. Vid depression är återkommande negativa automattankar centrala. De påminner en del om rösterna vid schizofreni som också ofta har ett negativt innehåll om en själv. Sedan har vi ångest, som är rädsletankar och tvångstankar vid OCD.
