mår inte bra

Hej..undrar om det är onormalt att prata får sig själv jag menar riktiga dialoger typ vid matbordet?.kan säja att jag är rätt ensam både trivs och inte trivs med det mitt största sällskap är min hund som betyder allt.ibland har jag olika ryckningar i höger handen jag både kan och inte kan styra dom.jag har aldrig ätit medecin annat än vitaminer jag tränar regelbundet styrketräning har gjoprt i många år har godkända 150 kilo i bänk.min omgivning vet ingenting annat än att jag är en ensamvarg.jag har alltid haft lätt att få kvinnor men vill inte riktigt binda mej.Ska säja att senaste 5 åren har det inte gått en vecka utan att jag har tänkt på att avsluta detta livet.Det bästa som finns är när det är kväll då får jag åtminstone sova och kommer bort ett par timmar.Jag har aldrig missbrukat röker inte snusar inte idrottar det är vad jag gör.Vad ska jag göra? vill inte ha några vårdpapper på mej.Snälla svara

Sök vård!

Att prata högt för sig själv kan vara rösthallucinationer eller rösttankar. En hallucination är när du hör ett ord eller någonting som inga andra hör. Rösttankar är mer att du pratar med dina egna tankar. Det kan finnas en paranoia med att sitta och prata för sig själv när man äter som du säger att du gör. Logiskt sett kan det vara att du pratar med människor som i ditt huvud kränker dig kanske, men det behöver inte vara riktiga rösthallucinationer.

Schizoid personlighetstörning verkar du inte ha. Schizoida människor har inget intresse för sex eller träffa tjejer riktigt som du gjort. Du vill inte binda dig p.g.a att du kanske har för höga krav på dig själv och är rädd att tjejen ska avvisa dig för att du upplevs som tråkig och oduglig när du kanske inte är det. Kan det vara så?

Annars så låter det som du har en Depression med ångest.

k

Jag kan föra dialoger med mig själv och få originella svar som jag själv inte styr. Jag ser det som en tillgång eftersom man kan ha roligt själv. Gäller emellertid att inte ta psykmedzen.

I min ensamhet talar jag högt i dialogform för mig själv. För det mesta är dialogen tyst även när jag är hemma. Dock i bland när jag är hemma hos min särbo och jag skall tex laga mat, har jag ovanan att prata med mig själv i tal.

Min faster som bodde hela tiden hos farfar betraktade jag som konstig när jag växte upp för hon talade högt för sig själv i farfars kök! Jag var rädd för henne, för att jag var inte så gammal och hon var enligt mig på den tiden mycket konstig som jag tyckte!

Nu gör jag det själv, men det är först på senare år det kommit och jag bryr mig inte så mycket om det, för min särbo säger inget om det längre, men hon lyssnar på vad jag har att säga!

Jag har mycket att brås på, min farsa hade paranoida drag och hade förföljelse mani och min faster, Tja vadå, fick aldrig veta något om henne, och farmors mor dog på mentalsjukhus nere i skåne 1908...