Bryter upp allt i steg

Nån mer här som bryter upp vardagen i pyttesmå steg så små sysslor verkar enorma?

allt ser så jobbigt ut då. Jag tänker inte "nnu ska jag gå ut med soporna" utan "nnu ska jag ta soporna, gå ut i trappen, gå eller åka hiss, sortera soporna en i taget. .."

Förstår ni hur jag menar? Allt ser oöverstigligt. Så jag gör ingenting istället. Alla de där stegen av det man ska göra ger mig ångest.

Ja, jag tänker också på alla steg i det som jag ska göra. Det tar emot men jag får det gjort.

När det är så att jag har något att göra, så för att få det gjort tittar jag på klockan och bestämmer en tidpunkt på klockan där jag tvingar mig själv att just det klockslaget gör jag det jag har att göra och då gör jag det vid just det klockslaget. Det är lite av militärdisciplin man får använda mot sig själv.

Det kan vara bra att bryta ner sysslor i små steg för det kan bli mindre stress och mer gjort då. Att t.ex städa i 15 minuter kan ge bättre resultat än att städa i 4 timmar, som aldrig blir utfört för det är för jobbigt.

Till exempel om jag ser att en skåplucka är smutsig så torkar jag av den just då.

Geta, Pedant! :rotfl