Allmän fundering...kring socialisering...

Vår,

Tror inte att du blir accepterad i kyrkan med schizofreni.

Jag tror också mest på en Mötesplats där du kan träffa andra i samma situation som dig själv i det här läget.

Jag är osocial nu. För jag orkar inte. Gladast att vara ensam med Loppan. Annars rekommenderar jag träffpunkter, kommunala sysselsättningsverksamheter, RSMH och IFS. Typ. Fontänhus om du har.

Jag var rätt pinsam på högstadiet. Trodde jag var stördt bäst och vackrast. Ja kanske inte vackrast. Men smalast. Jag var ett prestationsfreak och var anorektisk. Gjorde bra resultat i idrott och plugg. Men jag var inte bäst för det. Jag fick en duvning med mig själv när jag blev deprimerad i 17 årsåldern. Jag klarade också av att inte vara bäst när jag gick orienteringsgymnasiet. Alla var typ bäst. Genom himmel och helvete till utveckling. Vad man än kan säga om psykisk ohälsa så är den utvecklande. Man tvingas fronta sig, sina förfomar och villfarelser. Kris och itveckling. Katastrof - bearbetning och självrannsakan, reflektion över tingen och så utveckling. Dyrköpt sådan för de flesta av oss tänker jag. Man hade gärna viljat ha det annorlunda men det här är det liv vi har. Det är allt vi vet.

Då jag hade pyskos 2009 gick jag till en salsa dansgrupp.

Ja, man vågar mycket, när man är psykotisk.

Så är det! Men det blir inte sluta med meds igen då allt slutade med LPT.