leken

Förlust av känslor har jag provat en gång. Jag har en delpersonlighet som jag kallar Tonåringen för han dök nog upp i mitt liv i den åldern. Han saknar känslor och blir därmed inte accepterad socialt. En dag, när jag var ovanligt instabil, blev jag Tonåringen ett tag och fick känna på den tomhet som det innebär att vara känslolös. Hu. Inget spelar nån roll. Viljan att göra saker är borta. Bara tomhet. Det hela varade bara nån timme för jag gick tillbaka till mitt vanliga jag.

Hjärnan utvecklas språngvis. Kan det tänkas att du lämnar känslolösheten och blir en annan så småningom? Har psykiatern nån prognos på det? Har inte tyckt att du verkar psykotisk, du bara driver med omgivningen här på Viska för att bli sedd och bekräftad. Tråkigt att du får mest uppmärksamhet när du är destruktiv, provocerande eller taskig mot någon. Det hjälper inte dig i längden.

Det har funnits andra som har varit väldigt aktiva
på Viska men som påstått att de varit helt psykiskt
friska. Man kan ju undra varför de söker sig till en
sajt för personer med schizofreni och andra psykoser
då.

Geta skrev: Det har funnits andra som har varit väldigt aktiva
på Viska men som påstått att de varit helt psykiskt
friska. Man kan ju undra varför de söker sig till en
sajt för personer med schizofreni och andra psykoser
då.

Eftersom man blir stämplad som psykotisk av läkaren. Det är naturligt att man då söker att upptäcka vad det innebär att vara "psykotisk".

Det var en medlem här, som hade en period för 3 år sedan, då han förnekade att han var sjuk och förnekade att schizofreni fanns. Han postade enormt mycket om detta. Undrande, som då inte hade en diagnos tyckte att alla här verkade friska och normala utom den helt "friske" killen som var klart sjuk. Det är inte säkert att man blir frisk i andras ögon bara för att man själv hävdar det. Läkare är försiktiga med att ställa diagnos på sig själva för det kan lätt bli fel.

Jag tror det är så här, att utåtagerande personer med provokativa utspel söker ngn att prata med, sällan hittar man en kamrat på samma nivå. Men skadar man ngn medvetet, så hjälper nog inga tillsägelser.

Vänner behöver vi alla, speciellt kanske vissa som kan ha dålig omdöme. Men vilka är då så känsliga, att dem inte kan avfärda ett påstående? Man ska inte bry sig, har jag hört dagligdags. Fel, man ska invänta rätt läge, där man kan få gehör för sina idéer, men tyvärr är nog viska fel forum för detta?

För jag tror helt enkelt att vi tänker enormt mycket och försöker hitta svar på dessa. Jag ber om ursäkt, om jag har förtörnat ngn?
Ibland blir man ett levande frågetecken och undrar hur någon tänkte med ngn mening. Om det finns en intern dialog. Men jag frågar hellre en gång för mycket än blir paranoid på allvar.

Har varit med om att personer som säger sig vara
helt psykiskt friska är medlemmar i RSMH.
Hur i hela världen har de hittat dit? Varför anser de
att de platsar där?