Det tokigaste du gjort

Att jag hade kontakt med min släkt (på mammas sida av släkten) under hela 1990-talet fast några av dom såg till att jag blev tvångsinlagd/tvångsmedicinerad våren 1990. Fattar inte mig själv varför jag skulle ha fortsatt kontakt trots att dom hade ställt till en stor skada för mig?

Sen i början av 2000-talet har jag ingen kontakt med min släkt men ringer min mamma någon gång - förstår inte varför? Har inte träffat min mamma snart på över 10 år - tror jag! Hon har aldrig engagerat sig för mig och min sjukdom heller. Min kvinna tycker det är konstigt!

Jag skulle på bröllop och hålla tal till brudens far men talet jag skrev var alldeles för laddat och skulle retat upp folkmassan så jag ställde in det.

zoidar skrev: Oj, har du körkort? Tog de tillbaka bilen?

Jag tog körkort 1973 och har fortfarande kvar det som legitimation.

Billhandlaren köpte tillbaka bilen, men jag förlorade 50 000 kr.

Knäppt av mig att jag försökt bli psykisk frisk under flera decennier när det ändå inte går på grund av en lag som typ säger att jag måste ha fortsatt kontakt med psykiatrin hela livet ut med eller utan mediciner. Idag har jag gett upp för psykiatrin vill aldrig friskförklara mig.

Jag har inte gjort något speciellt vad jag minns. Gjorde nyttiga saker, som att laga nät.

Knäppt var också när jag gick till arbetsförmedlingen och fick ett jobb på biblioteket här i stan efter att jag hade blivit utskriven från mentalsjukhuset sommaren år 1992 trots att jag var kronisk trött på grund av injektionen (Trilafon) som jag var tvungen att ta. Sen var jag rätt slut efter att ha varit på mentalsjukhuset i 2 år. Det var inte rätt läge att börja jobba då.