Men tänk om jag är frisk?

Jag kan inte sluta att grubbla över medicineringen. Tog mitt förnuft till fånga härom dagen och bestämde mig att fortsätta, och öka medicineringen, att det inte är värt risken för återinsjuknande. Tog diagnosen på allvar för en stund. Men ambivalensen kommer, och jag kan inte sluta att tänka att jag är frisk, att allt det här bara är fånigt dravel och att psykiatrin prackar på mig mediciner jag inte behöver. Jag känner mig frisk. Tänk om jag är frisk? Det enda sättet att få veta är att sluta ta medicinerna. Vet inte om det bara är sviktande sjukdomsinsikt, eller om jag kanske har rätt. Åh ve!

sluta inte med medicinen....en psykiater e inte direkt lättlurad.

Tänker så ochså om jag på nåtvis inbillar mig allt o kanske är frisk o inte behöver alla dessa tabletter.
Men jag vet hur jag mådde ett tag o vill alldrig må så igen.

ambivalensen du känner är även det ett sjukdomstecken...

Jag hade ingen som helst sjukdomsinsikt innan jag fick en akut psykos och fick börja äta antipsykotisk medicin dagligen. Allt är så nytt. Jag har fått otaliga råd här på Viska och av doktorer och kontaktpersoner att jag måste fortsätta på medicinen, men jag kan inte rå för känslan av att jag egentligen är frisk. Kan inte skaka av mig det... Skönt att höra att du känner igen dig.

ja jag får ibland känslan även nu efter över 10 år att jag "lurat" dom....men så är det inte....har ibland glömt bort min medicin utan att veta om det och blivit dålig på kvällen men inte sett förrens dagen efter att jag glömt....det är bevis för mig att nåt inte stämmer så jag tar mina mediciner.

Sedan sa Jesus till sina efterföljare: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och vara beredd att dö.