jag är sån o verkar för fred i huset.
Nu fick jag riktigt jobbig panik-ångest här med den nya datorn.
att bemästra situatonen fallerade. Och Jag gick i en soul-Shaking dimma
till toaletten och tryckte händerna för öronen med musik i då.
Jag ringde pappa och såg detta som de ultimate nederlaget och att
man skall tillsätrta gruppboende. Men gruppboende är väl egentligen
Inte bra. Om man klarar lägenhet.
Det blev bara för mycket. Jag fick ett nervöst sammanbrott som är ytterst vanliga
i mej...... :va?
Usch ja! Panikångest är fruktansvärt jobbigt men det som är "positivt" är att den dalar efter en stund. När det värsta går över hos mig så somnar jag som en stock sen...
Det är bara att bryta ihop och gå vidare sa Mark Lewengods farmor tror jag det var.
I torsdags hade jag ett sådant där sammanbrott och hamnade på botten men på fredag var det borta.
