C G Jungs Typologi

Läser just nu två böcker som kanske har ett gemensamt filosofiskt, psykoanalytiskt, psykologiskt och psykiatriskt område. Den ena är den mycket bra och välskrivna "Seneca Människosläktets Lärare" av Bo Lindberg. Den andra är "Jungiansk Typologi", av Daryl Sharp.
För alla som inte vet det, så har jag numera en dubbeldiagnos; Aspergers Syndrom och ADHD/ADD, med tonvikten lagd på ADD.[url:2uxxnw8r]http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5409008[/url:2uxxnw8r]
När jag nu läste om DSM V och de nya diagnoser som man tar upp i den manualen, kommer jag igen att tänka på de filosofer och de filosofier som uppstod i det gamla Grekland och det gamla Romarriket.
Många har genom tiderna, över tvåtusen år, haft åsikter om den stoiske filosofen Senecas texter från det gamla Romarrikets tid. Seneca var ju, bland mycket annat, också lärare åt den romerske kejsaren Nero.
Bo Lindberg lyfter fram och åskådliggör den kanske första "självhjälpsboken" som stoiker som Seneca och Epictetos skrev. Där man betonade, inte så mycket hur man skulle leva, men hur man skulle undvika sådant som man, själsligen, inte mår bra av. Som t ex att se ett slagsmål mellan gladiatorer, inte för att de skadade eller dödade varandra, vilket man skulle kunna tro. Men för att man själv som åskådare förråades av att se människorna skada och döda varandra.
Då jag läste en Understreckare i Svenska Dagbladet, författad av Thure Stenström, kunde jag bara beklaga att han sannolikt aldrig läst Bo Lindbergs bok. [url:2uxxnw8r]http://www.svd.se/kultur/litteratur/profet-och-furstesmickrare_5424375.svd[/url:2uxxnw8r] Och därför skrev en artikel som mer skadar än kritiskt granskar Bo Lindbergs bok.Enligt Stenströms artikel, så tyckte även Ingemar Hedenius illa om Senecas texter. Inte på grund av deras egentliga innehåll, utan därför att Hedenius, tydligen, inte kunde uppfatta värdet av att leva anspråkslöst. Nåja, det är han ju inte ensam om!
Men så läser jag Daryl Sharps kortfattade bok om "Jungiansk Typologi". Den är ju skriven innan alla böcker och artiklar om Aspergers Syndrom och ADHD/ADD. Och det är intressant på så vis att dessa två diagnoser sannolikt skulle kunna passa in i de två "typologier" som Carl Gustaf Jung beskrev: Extravert och Introvert.
Själv började jag intressera mig för detta, efter en artikelserie som har funnits i Svenska Dagbladet, på IDAG-sidan: [url:2uxxnw8r]http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/introverta-ideal-ar-pa-vag-tillbaka_7453222.svd[/url:2uxxnw8r]
Hannah Arendt hade planer på att skriva en bok med text om "Vita Activa" och sedan en bok om "Vita Contemplativa". Men hon avled innan hon kom igång med den senare. Tyvärr! Själv undrar jag vad som hade hänt, om hon hade börjat med boken om "Vita Contemplativa". Kanske hon hade levt ett tag till?
Och det är "Pudelns kärna": hur kommer det sig att mänskligheten har funnits i över tvåtusen år, och betoningen i alla beslutfattanden alltid har gynnat de Aktiva, Extraverta, utåtriktade och gåpåarna? Kanske vi "introverta" och "kontemplativa" hela tiden fått den oförtjänta rollen som att bromsa utvecklingen, framgången och välfärden? För det är väl sällan man belönar någon som låtit bli och kunnat avstå från att utföra en handling som senare lett till ökade problem?

Varifrån kommer det stora intresset för deckare, thrillers och skräck?

Jag orkade inte läsa allt vad du skrev, men min teori är att makt, kreativitet och oförstånd ställt till med något riktigt hoptrasslat.

Förstörd planet, men jag tror Armageddon dröjer! Gott förstånd finns ju också.

8O 8O

/notwoodstock

De som har gjort de verkligt stora insatserna för mänskligheten är de kreativa och nyskaparna. Nobelpriset har sin höga status just för att sådana insatser är viktigast för mänskligheten.

Det verkar som om schizofrenigenerna ökar kreativiteten, så det är kanske den fördel som sjukdomen ger. De som bär på schizofrenigenerna och som inte är sjuka kanske ser kopplingar och samband i tillvaron, som andra inte förmår att se och kan därigenom göra betydelsefulla upptäckter.

De extroverta kan förmå andra att göra saker och sprida upptäckter som andra gjort vidare. Även om de kanske kan kallas för elden, så är det andra personer som startat elden och utan den insatsen hade det inte blivit så mycket.

Skillnaden mellan sjukt och friskt är hårfin. I jämförelse en klocka, står vår intelligens och vår kreativitet som lägst strax efter klockan 12 på dan. Framåt midnatt står vår kreativitet och intelligens på sin höjd och där är vi genier! En sekund över midnatt är vi galna genier och det har mänskligheten ingen nytta av, då bedrar vi oss själva.

Geniet pendlar mellan sjukt och friskt och har en hel del guldkorn i sig såsom uppfinningar, författarskap, forskarförmåga och kan göra stora upptäckter där de tänkt utanför gängse normer och hittar något som för alltid förändrar förutsättningarna för mänskligheten.

Det bästa är då det, att vi som behöver medicin som tar ned oss och vi får inga tecken på vår sjukdom när vi tar den. Eftersom medicinen gör det, bör vi ha en så låg dos som möjligt och då en något för liten dos och vara självmedvetna om när vi behöver mer medicin.

Detta eftersom då har vi störst intelligens och har en stor skapande förmåga, med symptom kvar på vår sjukdom. Detta också då, att vi inte har så hög dos att det inkräktar på vårt dagliga liv och att vi fungerar i samklang med omvärlden.

Vi fungerar bäst som synonymen för en galen forskare! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Har vi då insikt i vad som försiggår inom oss själva och är medvetna om galenskapen, kan vi själva värdera vad som är rätt och fel att göra och då är vi genier utan den dårskap vår sjukdom under en akut psykos ger oss och då är vi oerhört nyttiga för vår samtid. :grandpa

Tack för era mycket kloka och intressanta ord! Själv har jag övergått från att ha målsättningen att bli författare, till att bli det mer diffusa och omfattande skapare av en kunskapsbas. Vad är då en kunskapsbas?
Min tanke är att, som Seneca skrev; man lär för skolan, inte för livet. Vi blir experter på Kartan, men avlägsnar oss just därför från Verkligheten.
Datorer och Internet i all ära, men tillvaron består av allt fler on-off-knappar. I flera sammanhang behöver man inte längre ens trycka på knappen. Lyset i trapphuset tänds, då det finns rörelsedetektorer som sätter på belysningen. Mycket omkring oss består av chips i plastkort eller plastbrickor, som ger oss access till för andra människor otillåtna passager.
I en artikel om Spotify, därifrån man, mot en ringa ekonomisk ersättning, kan ladda ner musik, och dessutom, enligt artikeln, få tillgång till andras kvalitetsbegrepp och definitioner av vilken musik som är värd att lyssna på:
[url:1nyqbzrd]http&#58;//www&#46;svd&#46;se/kultur/vad-gor-spotify-med-var-musiksmak_7825974&#46;svd[/url:1nyqbzrd]
Jag brukar citera författaren Stig Claessons boktitel &quot;Den Extra Milen&quot;, med vilket han menar att en till synes onödig och kanske oangenäm ansträngning kan ge oss, var och en, just den skjuss som behövs för att komma vidare på livets väg.
En annan artikel i Svenska Dagbladet handlar också om upptäckandet och nyfikenheten:
[url:1nyqbzrd]http&#58;//www&#46;svd&#46;se/kultur/understrecket/ekoturisterna-som-gar-dit-inga-kartor-nar_7839578&#46;svd[/url:1nyqbzrd]
Som kan påminna om den ryske regissören Andrej Tarkovskijs film &quot;Stalker&quot;. Som bygger på en science fictionnovell av de ryska bröderna Strugatskij.
För i den tid vi levde i innan alla hade fått tillgång till hemdatorer, Internet, nätverk och smartphones, var det en tillgång att känna någon expert inom ens intresseområde. Men med Internet, Googles och olika nätverk, t ex Viska.se, hittar vi olika filter, som kan bespara oss tid och möda, för att finna något, för var och en av oss, och alla tillsammans, Okänt, Oupptäckt, spännande och intresseväckande.
Liksom det finns filter för annonsörerna på nätet, för att finna fram till just de varor och tjänster som kan passa just mig, eller dig, när vi är ute och surfar. Problemet är bara just det att annonsören, försäljaren, distributören, tillverkaren och uppfinnaren, kanske egentligen gör oss en otjänst.
Lite likt det som romanen och filmen &quot;Beach&quot; handlar om; en ung man på backpackerresa i Thailand och som söker eller letar efter en oupptäckt och paradisisk strand. En längtan, förhoppning eller önskan, som jag tror kommer att bli allt vanligare, när ens &quot;smultronställen&quot; ockuperas av för en själv främmande gäster.
Det sägs att det var unga konstnärer som upptäckte ön Mallorca. Och som sedan drog med sig allt fler turister som sökte efter en annan frihet än den i den vanliga vardagen.
Själv bodde jag i sex år i en liten konstnärsateljé i Djurgårdsstaden, på Djurgården, i Stockholms innerstad. Många år tidigare hade jag, som barn, varit med min far och besökt någon han kände i den dåvarande Djurgårdsstaden. Då, bebodd av människor som arbetade på Gröna Lund, eller var konstnärer och bohemer, eller bara mer eller mindre nedgångna i en miljö sm mest påminde om slum. Så har det ju också sett ut på flera ställen i det gamla Stockholm; Södermalm, Östermalm, Brunkebergsåsen, mellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan.
Seneca och de andra stoikerna menade att allt i livet är till låns. Det är en inställning som fler borde fundera över idag, då mer och mer ska ägandestämplas, egendomskyddas, kopieringsskyddas, patenteras, licenseras och omvandlas till ackumulerat kapital i något skatteparadis.
Man kan kanske likna kunskapsbasen vid de böcker man själv har i bokhyllan hemma. Under ens levnad, samlar man på sig böcker som man vill läsa, har läst, tyckt om, skulle vilja läsa, eller som bara verkar som någonting att ha. Och den dagen man går bort, har man i bokhyllan samlat ihop de böcker som har filtrerats genom ens liv. De som har blivit kvar. Sedan kommer de böckerna förstås att hämtas av någon eller några. Som fortsätter med filtreringen i sina egna bokhyllor och egna liv. Och så vidare.
Men med datorerna, Internet och sökmotorerna, riskerar vi att kopiera upp mycket av samma, t ex spänningsromaner av Liza Marklund eller Henning Mankell, medan det som kräver större ansträngning att ta ställning till, lätt skickas vidare till återvinningen eller blir till värme i något värmekraftverk.