Självskadebeteende

Jag är så himla ledsen för det skärande som jag håller på med. Jag VILL INTE skära mig, men ändå gör jag det. Det har blivit som ett tvångsbeteende hos mig. Jag kan inte stå emot mina impulser och så fort jag mår dåligt och får ångest så kommer impulserna om att skada mig själv. Jag gör det inte för att få uppmärksamhet för jag försöker dölja det så mycket som möjligt för andra. Bara i nödfall visar jag det för exempelvis läkare. Som idag.... Jag skar mig i morse och insåg att det nog behövde tejpas. Fick en läkartid på vårdcentralen och de ville inte ens tejpa det utan sydde med fem stygn. Och jag, jag kände en fruktansvärd ånger över vad jag gjort. Jag fick ställa in det viktiga psykologbesöket idag pga självskadan som upptog all tid. Jag avskyr mig själv för allt detta. Hur ska jag någonsin kunna sluta med detta beteende? Jag kan ju inte ens förmå mig till att följa de strategier som psykologen och jag arbetat fram. Jag har tappat all motivation. Orkar inte kämpa emot. /A

Får du inte infektioner i så många sår som du får
när de tejpas och sys?

Geta,
Jag skulle nog säga att det är det minsta problemet i sammanhanget.

Infektioner kan i många fall enkelt avhjälpas med Heracillin eller liknande.

Infektioner bildas oftast när såren inte blir skötta av sjukvården, utan att man har stora glipande sår hemma utan något som helst skydd för dom. Men har man fått såret tvättat, kanske spritat och suturerar hos doktorn så lär inte risken vara så jättestor för infektion. Man brukar oftast få remiss för omläggning av såret också. Då ser distriktssköterskan om det är en infektion på gång.

Ett vanligt fel sjukvården gör är att man fokuserar mycket på själva skadan. Givetvis ska man suturerara eller till och med operera ett sår om det är absolut nödvändigt. Men som det är ju så sys står på alltför [i:2ffkqyqg]vid indikation[/i:2ffkqyqg], när det oftast hade kunnat tejpas och då får självskadaren fokus på sina somatiska skador och det har forskning visat inte är bra. Samma forskning visar att 80% av alla självskadare har ett behov av att visa upp sår, och det behovet tillgodoses genom suturering. Jag tror att man bara ska göra det när det verkligen krävs, och tejpa alla andra sår.

Med dagens suturtejp och suturlim så går det att få ihop jättefula sår, utan att sy. Billigare, enklare och mindre personalkrävande. Och så blir det inte lika mycket uppmärksamhet på skadan, utan behovet av somatiska sjukvård blir snabbare tillgodosett.

Om man nu nödvändigtvis måste skära i någonting kanske man kan dissekera grodor, fiskar eller kor (det finns väl alltid någon slaktare i närheten).

Pröva att ha en gummisnodd runt armen... spänn den och släpp den... det gör ont, men skadar dig inte... det är bättre än att du skär dig...

riva tejp funkade ganska bra för mig. Riktig grov tejp alltså, inte sådana där smala typer. Annars har jag en vän som fick riva telefonkataloger.