rädsla för att tvångsvården ska urarta

Vi verkar vara många som fruktar att tvångsvården
ska försämras.
Att associera till arbetsläger och koncentrationsläger
ligger nära till hands.
Det verkar tillhöra det kollektiva omedvetna.
Att just dessa fantasier florerar är inte konstigt.
Det måste finnas fortsatt strikt kontroll av psykiatrivården
så att inte sådana farhågor besannas.

Jag håller helt med dig, Geta! Tvångsvården måste man hålla ett öga på för den leder till skador som visar sig både på kort och lång sikt.

Den enda tröst jag har är att den är dyr. Slutenvård kostar en hel del redan på kort sikt och det ser de som tilldelar vården pengar. Genom att de hela tiden letar efter billigast möjliga vård är tvångsvård inget som passar bra. Hoppas de inser att rätt vård är billigast.

Jag har länge efterfrågat en kontaktman mot bristande vård. Vilka kan man anmäla vanvård till eller rättare sagt bristande omvårdnad. Det verkar som skötarna har som mål att styra svaga patienter utefter egna direktiv. Vården blir alltså avhängig av moral istället för objektivitet.

Men det är ändå fel att nämna koncentrationsläger i samma andetag som dessa. Eftersom det var en utbredd filosofi kring folkmord och eutanasi på den tiden det begav sig. Olika tider har olika filosofier, det enda sättet att minska nazismens doktrin är att upplysa om vad som rörde sig i det tyska folket efter första världskriget.

Jag tror de flesta vet att vanligt folk anklagade judarna för en konspiration, på helt felaktiga grunder dessutom, pga målinriktad populism från nazisternas sida. Jag tror inte folk inser allvaret med att jämföra dessa tidevarv, för helt plötsligt kan den snällaste människa förvandlas till ett odjur!

Men jag vet inte om tvångsvård kan vara tillgänglig för alla, men åtminstone självsvältande (depressioner) och psykoser måste nog behandlas snarast?

Hatet mot tvångsvården kommer ofta av sig att patienten utåtagerar med konsekvenser som följd. Man får aldrig kuva en fri vilja, det är där som psykvården gör sitt största misstag, dem blandar ihop starka patienter med svagare identiteter. Det uppstår en konflikt i vilken man känner sig förfördelad. Personalen måste framhävda sin yrkesroll annars tappar dem i respekt över hela linjen, det är en felaktig tanke här.

Förödmjukar man den starke så uppstår hat, medan hos den svage uppstår likgiltighet, vilket är att föredra? Har ni sett likgiltighet hos flera personer samtidigt, så förstår ni vad jag pratar om, den är minst lika destruktiv som hatet. Så någonstans här måste nog vården skapa en skiljeväg.

Tvångsvård ska nog bara tillgripas om anhöriga kräver det? Om man inte har anhöriga måste nog ngn partiskt eller opartiskt nämnd besluta i fallet.

Problemet är att det kan uppstå en schism med dem anhöriga, detta är nog ett olösligt problem?

Första gången jag var lpt:ad fattade jag inte det förrän jag skulle gå upp till öppenvården där mitt paraply och jacka fanns. Och blev stoppad och de sa att jag inte fick gå ut. Då slog det mig vad ett vårdintyg innebar, jag visste inte vad det var för något när de talade om det för mig. Utan jag trodde det var nån form av inläggningspapper, om man kan kalla det för det.
Jag var mycket illa däran så det var bra att de satte lpt på mig, då kändes det som en trygghet från alla mördare med flera som var ute efter mig. Då kom dom ju inte år mig.
Så för mig har det vara bra att bli tvångsvårdad och det skedde på ett bra sätt med mild övertalning att jag skulle börja ta min medicin och att äta.
Nej, nu måste jag iväg. Hej på er.

Det man diskuterar nu är väl tvångsvård i öppenvård för att man snabbare skall kunna skriva ut folk från rättspsykiatrisk vård. Risken är naturligvis att detta tvång i öppenvården utökas till att omfatta fler. Tvånget består om jag fattat rätt att man skall ta medicinen, inte missbruka eller sakna bostad.

Det vore dock bättre om man förbättrade vården och återfallen i psykos kan säkert sänkas från dagens 45 % årligen till 5 % bara man satsar på fler behandlingar. Mycket av behovet av tvångsvård skulle då försvinna. Det är synd att detta inte alls diskuteras.

Försäkringskassan brukar köra med att det inte är sjukdomen utan arbetsförmågan som är avgörande för huruvida en person ska erhålla sjukpenning eller ej. Det är precis samma sak med tvångsvård. Tvång ska drabba den som är farlig för andra eller för sig själv. Sedan om personen har schizofreni, diabetes eller är kärnfrisk är totalt irrelevant. Tänk att det 2007 fortfarande ska vara skillnad på folk och folk. Jag har själv aldrig haft LPT, men kan bara tänka mig hur jag skulle uppleva en sådan kränkning.