Jag kom på idag att det är fantastiskt att jag kan ägna halva eftermiddagen åt att köpa gardinstänger och faktiskt känna mig lycklig över att jag köpt dem. Det känns meningsfullt och kul att bry mig om mitt hem och jag blir så glad när jag får råd att köpa något som jag önskat mig länge. Jag vet att jag inte alls orkade bry mig om sådana världsliga saker när jag var deprimerad. Så jag känner mig tacksam att jag faktiskt kan leva i och uppskatta vardagen med dess till synes obetydliga saker.
Annars är jag väldigt förkyld just nu och får mest hålla mig hemma. Men detta gör mig inte så sänkt psykiskt som det kan göra ibland. Det känns lite skönt att vila nu, då jag nyligen börjat arbetsträna på drygt 25%.
Men jag hoppas att jag är bra snart för det börjar bli långtråkigt.
Nu ska jag titta på tv och betrakta mina nya fina gardinstänger.....
Håller med dig Flisan. För ett tag sen var jag o köpte nya gardiner till köket. Min kontaktman var med o hjälpte mig att välja.
Efter att jag fått upp dom nya gardinerna...tog en stund....så blev jag så nöjd.
Det behöver inte vara stora saker, dom små värmer lika bra.
Gardiner gör väldigt mycket för ett hem!
Jag blev jätteglad när jag hittade mina vardagsrumsgardiner i svart,äkta sammet - på REA!
Men, det är alltid något man behöver till sitt hem... jag behöver snart en bokhylla till.
Starkt av dig att börja arbetsträna. Är det tänkt att arbetsträningen skall utökas över 25 % i takt med att du mår bättre? Du har nog större chans att komma in i arbete än vi andra, eftersom du inte har en psykotisk sjukdom. Psykotiska sjukdomar kan ge kognitiva besvär, som kan försämra arbetsförmågan.
Hejsan
Ja förhoppningsvis kan jag utöka timmarna på arbetsträningen, men jag ska ta det lugnt. Just nu känns det tillräckligt jobbigt med 25%. Det tar mycket kraft bara att veta att man ska vara vid ett visst ställe en viss tidpunkt. Det i sig kan vara jobbigare än själva arbetet. Om ni förstår?
Det kallas väl ansvar och att andra och man själv ska kunna lita på att man kommer.
Jag hoppas såklart att jag kan komma tillbaka på arbetsmarknaden, men det var så väldigt länge sedan som jag hade ett riktigt jobb så jag vågar inte ha så stora förhoppningar.
Kan man inte få kognitiva svårigheter även av depressioner. Som tex minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter osv. Eller räknas de ej till kognitiva svårigheter? Jag vet inte.
Hur som helst så hoppas jag att alla kan ta ett litet steg framåt mot det man önskar även om man inte når ända fram på en gång.
