Tror jag funnit "grunden" till mina psykiska probl

Hej, Jocke - jo, jag har funderat många gånger på att åka tillbaks till Jordanien och helst då ut till öknen och träffa Beduinerna igen. Varje helg åkte vi ut och umgicks med dem.... de var väldigt fina mot oss....
Min make vill oxå åka ner och vi har pratat många gånger om att gifta om oss i Petra (staden som är uthuggen i sand-sten) så att jag kan få en känsla av att mina 2 liv liksom "smälts" samman.

Jag vet att jag anser Jordanien vara någon sorts "sago-värld", eller hur man nu ska förklara det.... Det var liksom inte det jag menade riktigt med inlägget, att jag saknar Jordanien - utan mer att kontrasten mellan de 2 "världarna" och en familj, eller ett samhälle, som inte hade i åtanke på att jag faktiskt ansåg att Jordanien var mitt hemland - skapade till slut en splittring inom mig....osv, osv....
Det var mest så jag menade.... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

XOXOX - malin71

När man är psykosbenägen är det riskabelt med
miljöförändringar.

Jo, jag utelämnade denna detalj medvetet, därför att kulturskifte har jag ingen erfarenhet av, annat än att jag lärt mig att ta seden dit man kommer. Den starka kulturskillnaden du kände kan ha orsakat din schizofreni, kontrasterna från att ha varit en levande människa till att bli blyg och försynt sätter sina spår.

Varför du tappade din arabiska språk, beror på att ngt inom dig förträngde den levande delen av Jordanien som du minns det för att överleva den känslomässiga fattigdom vi upplever inom västvärlden.

Jag försökte förklara för dig, att skiftet när man byter boende blir kanske för stark kontrast till den man var. Men schizofreni är inte baserat på splittring, visst kan du känna ambivalens, men det är förnekandet som är problemet för oss, att vi inte riktigt kan anpassa oss till den nya situationen.

Jordanien är icket ditt hemland, det måste du inse, du har kanske minnen frå ca tre årsåldern till tiden när ni flyttade, det är för kort tid att skapa en identitet. Utan det är snarare förnekandet av ngn känsla som är det primära inom oss, och det är just tålamodet som tryter, när man inte vill ta emot ngn mer skit.

Det rekommenderades för länge sedan - att totalt byta
sammanhang när man är psykotisk.

Försök få ihop dina olika delar... den arabiska och den svenska... den vuxna och det lilla barnet... nomaden och den bofasta... det hjälper!

Jag har flyttat många gånger i min uppväxt, mellan flera länder... man får en ny identitet med varje plats man kommer till...

Låt dina delar finnas och sammanfogas till en helhet... kanske kan det hjälpa att ha ting från båda kulturerna omkring dig... kanske en fin matta från Jordanien på golvet under ditt svenska soffbord... några arabiska böcker bland de svenska... osv...

Jag tycker mycket om de saker jag tog hem från mina resor...

Kanske är det värt att ta en kurs och fräscha upp arabiskan... det öppnar nya arbetsmöjligheter också... som tolk, eller översättare... eller bara lite extra förståelse...

Själv kan jag lite ur flera olika språk, och det är en tillgång...

Gör inte din rika bakgrund till ett problem, utan bejaka den och gör något fint av den...

Tack alla för allas inlägg... Det blev visst en stor debatt detta... Var inte alls min mening. Asså jag mår bra - jag ville mest bara se om någon annan hade funnit ut vad som kanske "triggade" deras "insjuknande".....

Jag älskar mitt mångkulturella liv. Har alltid sökt efter personer från andra samhällen för att få kika in i deras världar oxå - och få ta del i deras kulturer och visdomsfilosofi.....
Tycker det är helt fantastiskt hur olika kulturer ser på saker och ting och även hur deras sociala liv fungerar i deras ursprungliga miljöer. Vilket sätt man talar till varandra - hur man ställer sig till,när någon omkring en verkar se bekymrad ut osv, osv....
Jag har kvar saker från Jordanien och även Saudi som jag kan sitta och ta på och minnas tillbaks till mina fina stunder....
Det var mer att min vuxna familj inte riktigt kunde hantera livet där nere (i och med att de såg till att isolera sig så). De har aldrig sett att vi liksom "tillhörde" samhället, så som jag upplevde det. Sen när man kom hem så var det precis som om att all energi skulle läggas på att bli "för-svenskad". Att bete sig på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort där nere.....

Jag känner att mina inlägg bara blir längre och längre... ...men jag är ju igentligen nyfiken på vad ni har funnit med er själva, bakåt i tiden.....

Det var ju bara det jag menade... igentligen....

XOXOX - malin71