Jagsvaghet

Problemet med schizofrenin är att personalen inte kan följa med en överallt och berätta självklara saker som den schizofrene missar att berätta, kanske beroende på att man kanske tycker vissa saker är mindre viktiga än andra. För min del klarar jag inte alltid av att berätta det primära, får andra höra att man har missat att berätta, då får dem den uppfattningen att man har ngt att dölja.

Jag tror inte det hjälper att att stärka självkänslan enbart, för ngn viktig detalj är störd. Men de flesta säger att de har inga problem med att jobba med mig. Det kanske det är därför, man är för lite besvärlig. Vi drar oss tillbaka, när ingen förstår en.

Vågar nog påstå att Wikipedias beskrivning är väldigt dålig. Den är snarare ett exempel på hur det kan vara.
"De jagsvaga har nästan alltid uteslutande tidigare i livet blivit mobbade eller misshandlade antingen hemma eller i skolan." Detta är helt enkelt fel.
Man brukar ange jagstyrkan i vilken förmåga man har till repression, tex repression på mellannivå. Om jag förstått det hela rätt är repression ett samlingsnamn för bortträngning och andra liknande försvarsmekanismer. Ju sämre förmåga till repression desto större risk för psykosgenombrott.

Tack alla för bra svar! :hjärta
Bilden har klarnat, kanske är det inte jagsvaghet jag lider av... *pustar ut*
Ett problem mindre hehe

Jag tror det är komplext. Om man har schizofreni, så är man kritikkänslig, vilket gör att man kan vara försiktig med att kritisera andra för att själv undgå kritik, som man mår dåligt av. Dessutom kan man känna sig annorlunda och oaccepterad av andra, vilket gör att man kan försöka att vara tillmötesgående för att inte stöta bort andra. Kognitiva besvär kan säkert också spela in och man kan vara avvaktande för att man inte hinner riktigt med att tänka i samtalen och kontakten med andra. Ofta kan man i efterhand förstå hur man skulle ha sagt och gjort, vilket kan vara frustrerande efteråt. Det är nog väldigt mycket som kan spela in här, inklusive personligheten man hade före insjuknandet.

Det kan vara en försvarsmekanism att försöka undvika
att stöta sig med andra och vara snäll.
De flesta med schizofreni har varit enormt snälla och
välanpassade som barn.
Det går inte i längden utan att stöta sig med andra.
Psykosen är nog en reaktion mot all snällhet som har
varit eftersträvansvärt från föräldrarnas sida.

Finkänslighet kan orsaka en psykosbenägenhet. Tror man att man är osårbar i sitt eget hem, då tror man fel, vi alla påverkas av vad som sker under dagen, en person kan påverka många andras syn på en.

Det formbara är isåfall intellektet som i många fall är elastiskt, jagsvaghet yttrar sig i att man inte känner sig värdefull. Man känner att man måste väga sina ord på vågskål.

Har gjort det en gång, blev intervjuad av en forskarkandidat som utredde mitt boendes förhållande mellan personalen och de brukare och inneboende. Det var känsliga frågor, men det blev en utrensning pga för mycket tjafs. Jag kände att här ville jag inte påverka boendets situation, för förhållandena där var både positiva och negativa.

Där märkte jag min jagsvaghet för första gången reellt.