Egoistisk?

Hej alla på viska. Jag undrar ganska mkt över en grej, som jag tyckt varit pinsamt att ta upp.
Seedan jag blev deppremerad och fick borderline, har jag verkligen märkt hur jag förändrats på ett sätt. och det är att jag blvit så egoistisk, allting kretsar runt mig hela tiden och jag använder ordet JAG minst femtusen ggr om dagen. jag har försökt att sluta prata så mycket om mig själv, då jag verkligen skäms och avskyr detta med mig själv. jag var inte sådan förrut. då pratade jag aldrig om mig själv, alltid om andra och jag var omtänksam och en fin människa. vad har hänt? blir man mer egoistisk när man blir sjuk?
på ett sätt känns det som om det är det enda sättet för mig att känna att jag lever på riktigt är att prata om mg själv, försökra mig om att jag vet och andra vet att jag finns

Det kan vara skönt att få prata om sig själv... du kanske behöver få prata om dig själv just nu... om det känns jobbigt kan du ju försöka med terapi för att få prata av dig... terapi är ju en sådan tid när man får vara i centrum och får odelad uppmärksamhet... men här kan du ju också skriva om dina tankar och dig själv... det berikar andra att läsa om dina funderingar...

ja men isa alise, jag är så rädd att folk ska börja tycka illa om mig. och tro att jag är självupptagen, men innerst inne är jag inte det...det vet jag..

jag går till psykologen varann vecka och pratar. just nu är målet att lära mig att jag inte alltid kan få som jag vill, och lära mig hantera det på rätt sätt...ussh nu började jag prata om mig själv igen...förstår du vad jag menar?

Jag vet vad du menar, jag är likadan. Se? Hehe.

Du vet, när man har brytit benet? Då ojjar man sig över det brutna benet och tycker det kan vara skönt att berätta för andra hur det gick till och hur det känns nu. Så kan det vara när man blir psykiskt sjuk också.

Och man behöver den egoismen. Man behöver den för att liksom inte koka upp inom sig, man behöver den för att överleva. När man inte mår bra blir man egocentrisk, det är ett känt faktum enligt mig. Och det är helt okej, för man mår inte bra. Så är det, för mig i alla fall.

Men visst. Det är inte så kul när man känner att man försummar andra. Men det är faktiskt bättre än att försumma sig själv, då man inte är om man inte är ett Jag.

Hoppas jag ändå gjorde mig lite förstådd i alla fall, heh.

Borde inte psykologen lära dig att få som du vill istället?

detta är en intresant fråga.

varför kan du inte få som du vill? är det omöjigt? varför får inte du det?

å andra sidan kan man ju se att veken hitler eller alexander eler stalin eller ens Gud fick helt som han ville.
du kan inte få som du vill, för du är ingen övergud?

men o du bara vill småsaker då? pja, ingen kan ju tvingas att älska, dig, bara för du vill, men, de kan tvingas att bete sig som o låssas älska dig, i interludes diktatur.
men vill du det?

Så kan det gå åt fanders åt andra hållet för mig, får jag inte det som jag vill, då vill jag inte!
det e väl en kogniativt rätt tanke?
jag vill ju dock aldrig "vara med" pga den.
får ju inte exakt som jag vill, so whats the point o va me?
blir ju ändå keff.
o inget funkar.

Saari:
det du säger låter jävligt vettigt och jag vill tro på det, för då skulle jag inte behöva tycka illa om den person jag blivit. jag hoppas man inte alltid kommer vara lika egoistisk utan bara nu när det är i " början" av sjukdomen.

Undrande:
det hon psykologen menade att jag inte alltid kan förvänta mig att människor runt omkring mig ska bete sig som jag vill att dom ska göra, säga det jag vill att dom ska säga. tex har jag fått barnsliga utbrott i affären då jag inte hittat chipsen jag velat ha. och då har allting blivit för mycket, inte för att jag var så sugen på dom så jag kunnat dö utan mer för att jag ville att dom skulle finnas och så var dom inte där. hon menar att jag är väldigt känslig och bör lära mig att acceptera att saker och ting inte alltid kan gå som jag vill. Att jag ska kunna ta det på ett mer "normalt" sett. Och jag håller med henne. som det är just nu har jag svårt att leva livet tillsammans med andra just för att jag blir så arg när jag inte får som jag vill.