Egoistisk?

jag tycker det är viktig att du säger till de i din nära omgivning att du e medveten om att du e "egoistisk" för tillfället. på ngt sätt får de runt okring dig kanske en annnan bild av dig då....och du ehöver inte tänka lika mkt på hur du "ska "vara. hoppas du förstår

jag har sagt det en gång till dom som vet att jag har borderline och dom svarade ungfär: neeeeeeeeej men duuuuuuuuuuu pratar väl inte aaaaaaaalls mycket om dig sjåälv.

och sen är det många som jag inte talat om för att jag ar borderline.

Alla brukar ju säga att det viktigaste i livet är att få vara frisk. När man drabbas av sjukdom så blir nog den viktigaste saken i livet den egna hälsan och intresset fokuseras nog från andra människor till en själv. Det är nog ganska naturligt att det blir på det viset. Jag tror också att de flesta människor har förståelse för att det är på det viset. Jag tror att efter några år när du tillfrisknat eller blivit mer van vid dina besvär kommer problemet att minska.

ja, lr så ska jag börja "straffa" mig själv på något sätt så fort jag pratar överdrivet mycket om mig. det blir nog bra..

När man går i samtalsterapi kan det kännas bra
att få stå i centrum och tala om sig själv.
Och att någon svarar på ena eller andra sättet.
Det behöver säkert alla någon gång.

en annan sak nu...

jag har fått läsa min journal äntligen...det står att jag är affektiv prepsykotisk, har hallisar och vanföreställningar.

men tänk om dom räknar dom gångerna då jag hörde andar och kände djävulen som hallisar? vem säger att det inte kan vara så på rktigt, jag tror det.

när jag var i ett utomeuropeiskt land i vintras besökte vi en "bergsdoktor" som har kontakt med andar osv. jag hade inte hunnit berätta något för honom förrens han sa: det är inte du själv som skurit dig på låren, det är djävulen som fått dig att göra det. därför du har svårtatt minnas det. han sa även att psyk inte skulle hjälpa mig eftersom mina problem inte var psykiska utan det var djävulen som var min sida hela tiden.

då är jag inte alls sjuk, tänk...