God Fortsättning, och jag menar det!

Sååå skönt att den förpestade Julen och det ständigt smällande Nyåret går mot sina slut och den vanliga vardagen kommer tillbaka.
De ständigt återkommande tankarna om hur länge till jag ska orka och vad jag ska förändra för att komma vidare nöter och nöter.
Men en sak vill jag verkligen rekommendera!
Skaffa er det genast, om ni inte har det: Personligt Ombud!
Själv visste jag inte ens om att det fanns, men nu tycker jag att min ekonomi börjar ana en ljusning. Även om det är långt kvar. Längre än jag trodde...
Håller för fullt på med Sudoku och Rubiks kub. Bra sätt för att hålla alla destruktiva tankarna på avstånd, om inte helt borta.
Har börjat det nya året med en egen blogg:
tassemark.blogspot.com/
Försöker att skriva varje dag, fastän jag redan har missat en p g a datorhaveri.
Hörde ett så bra program på radion idag med ämnet "Snö". Det var Johannes Ekman som satt samman det, tror jag.
Enligt det programmet finns det i det samiska språket trehundra olika ord för olika slags snö.
Och jag längtar inte till sommaren och värmen, men njuter av att gå ute i snön och få ljuset underifrån på kvällen när himlen är mörk. Vintern är ju så fylld av kontraster!
En chef, en kvinna, sa en gång något så sant:
- Var snäll mot dig själv!
Önskar extra julklappar till alla nästa år som har varit snälla mot sig själva!

God Fortsättning!

Kul att höra av dig. Det var ganska länge sedan du postade här. Bra att du är nöjd med ditt personliga ombud. De är några här som också har det och de verkar också nöjda. Men du har väl inte schizofreni utan lite lindrigare besvär, så jag är förvånad att du fick personligt ombud. Jag trodde att det ransonerades hårt. Under dagen skall jag lägga till din blogg i sajten länksamling.

Hej och Tack!
Där jag bor, i Hässelby - Vällingby behöver man ingen allvarlig diagnos för att få personligt ombud. Det räcker med, tror jag, att man inte får ordning på sin ekonomi och inte klarar av att sköta alla kontakter som behövs.
Men jag vet inte heller vad man egentligen menar med "allvarlig diagnos". Idag diskuteras det så mycket om "apatiska flyktingbarn" och man försöker definiera och förklara vad som egentligen menas med "apatisk".
Det finns ju vad jag vet en nobelpristagare som är schizofren, men det betyder inte att alla schizofrena kan ta nobelpris. Eller att Albert Einstein hade Aspergers syndrom, men det betyder ju inte heller att alla med Aspergers kan revolutionera hela vår världsuppfattning. Så frågan om vem som behöver hjälp och vem som inte behöver det måste nog bedömmas från person till person. Jag tror och tycker att många fler egentligen skulle behöva hjälp av ett personligt ombud. Bara att förstå hur alla försäkringar fungerar är nog så svårt. Jag skulle aldrig ha klarat det utan mitt personliga ombud.
En enkel sak som jag tror många har svårt för är att tala med de "byråkrater" som sitter på inkassoföretag och liknande verksamheter. Hur många vet att bara om man ringer till Inkassoföretaget och gör upp en betalningsplan med dem kan man spara tusentals kronor?!
Jag vet att jag redan har betalat för mycket bara därför att jag inte hade tålamod att vänta tills jag träffat mitt personliga ombud nästa gång.
Och att inte ha tålamod betyder ibland att man redan från början får en felaktig start i samtalet med den administrativa personalen på ett företag eller en myndighet. Säger man ett ord fel, så har den man pratar med blivit avogt inställd, och så kommer man ingen vart i samtalet. Eller att man pratar med en person som inte förstår vad man menar.
Bara det att ha någon att tala med känns bra när det handlar om ens ekonomi. Själv klarar jag inte ens av att sätta in papperen i pärmen på egen hand. Jag blir bara uppgiven och ledsen och så får de ligga i en hög tills jag slänger alltsammans.
Ett tag gick jag till stadsdelsförvaltningens ekonomiska rådgivning. Men den damen som jag pratade med, hon förstod inte det där med att tänka det är en sak och att göra en annan.
Tänk om det funnes en medicin mot uppgivenhet!!!