Hej kära viskare!
Jag var i Indien igen i vintras, pluggade på distans men hade slutat med mediciner sen i somras. Runt jul blev jag riktigt sjuk igen, psykotisk då. Det var den tredje riktiga psykosen (har nog varit gränspsykotisk fler gånger också). På sätt och vis känns det som att psykoserna bara blir värre och värre, den här gången ställdes jag inför ett filosofiskt dilemma där det enda vettiga var att begå självmord. Men jag tog mig till indiskt sjukhus och fick Zyprexa, vilket jag svarade mystiskt snabbt på. Efter det använde jag Risperdal tills jag kom hem för cirka en månad sedan. Nu äter jag Abilify igen.
Läkaren här hemma tror att jag har schizoaffektivt syndrom, och jag börjar väl lite vänja mig vid tanken att det verkligen är en psykossjukdom som jag har, frågan är bara vilken. Vad tror ni? Jag klarar mig ju uppenbarligen inte utan mediciner, max ett år har jag klarat mig.
Men jag tror att jag börjar förstå nu, den där andra tjejen, som jag var innan jag var 21 år och fick min första psykos, hon kommer verkligen aldrig tillbaka, hon gör nog faktiskt inte det. Det där relativt normala livet som jag hade då, det är ett minne blott. Och det kommer aldrig att bli så igen. Aldrig. Jag är sjuk. Sjukare än jag har velat förstå och inse. Men vad är "jag" och vad är sjukdomen?
Jag själv och en del andra har sett mig som lite lat, som om jag kunde lyfta mig själv i håret, som om jag kunde tänka bort det. Men jag kan nog inte det. Det här är inte någon liten lek, en psykossjukdom är inget att leka med och vifta bort. Det är allvarligt.
Det känns som om allt bara blir värre och värre, psykoserna blir värre, mina svängningar i humöret blir värre. Jag kommer högre upp men också längre ner, mest längre ner tyvärr. Och då äter jag ändå medicin.
Nyss var jag uppe i det blå och svävade, nu är jag nere i helvetets avgrund. Jag börjar förstå att detta är inte normalt, andra känner inte som jag, andra har inte lika starka känslor som jag.
Jag vill inte plugga mer och jag vill absolut inte försöka jobba. Jag ska sjukskriva mig och sedan ansöka om aktivitetsersättning. Jag har innan tänkt att jag var för frisk för det, men nu förstår jag att jag nog är sjukare än jag trott. Att komma tillbaka, går det, kan man det? Nej, den där tjejen är borta, gone forever.
Vad tänker ni kring allt detta? Alla tankar välkomnas!
