Vilken är din sorgligaste upplevelse som du gått igenom ?

Sen våren 1990 var inte så roligt heller!

Psykosen åren 2000-2001 var sorgligt också!

oj vilken svår fråga. jag tycker att sorg är ett grundämne, i mångt och mycket är livet grundligt sorgligt. sorgen är oundviklig och även som en klar kristall.

Dom här psykossjukdomarna är väl fan bland det sorgligaste man kan gå igenom!

Geta skrev: Det var sorgligt, när jag fick lämna mitt barndomshem. Kan aldrig komma tillbaka, då det är nya ägare som inte är så trevliga,

Vet! Mitt barndomshem finns på söder här i stan i ett HSB-hus. Nya ägare till lägenheten och i Brf England är de ganska avoga och snorkiga!

Försöker lära både mig och omgivningen, att den största sorgen är prestigen att alltid ha rätt med sina tankar, man tror att "sina" tankar är den sista utvägen till ett värdigt liv?

Därför försöker vi ofta bevisa genom att motsäga ngn annan, i sin iver att ha rätt med sin framställan. Det handlar om att bli sedd på rätt sätt! Men min största sorg är att en gammal skolkamrat misshandlade mig med sin kompis på torget här i stan, relativt lindrigt men ändå.

Det satte en dagordning i min agenda, att jag var mobbad och många av barndomskamraterna vägrar hälsa på mig nu i vuxen ålder. Därför vill jag ändå framhärda att jag hade en autism redan då, då jag inte kunde förklara mitt beteende och reaktion på den tiden.

Det är tydligen inte tillåtet att vara barn och naiv samtidigt?