Bara en fråga till er äldre?

Ni som är över 40 år kände ni när ni var 35 år runt där att ni var tvungna att isolera blev det bättre efter 40 år? Det blir mera frågor kände ni ännu äldre att runt 45 år så var ni inte så företagsamma?

Är så sömnig men kan svara på den sista, huvet på spiken där, efter ca 43 har jag blivit avsevärt mindre företagsam. Innan det hade jag levande intressen som att odla grönsaker, köra en sväng med bilen, läsa böcker. Till och med städa kunde jag få entusiasm för. Men nu är det annorlunda. Har inte läst en bok på flera år. Tycker det är för krävande att vattna tomater 2 ggr/dag.

Svårt att svara på! Är 60+ nu och är mindre företagsam, men blev ensam vid 44 års ålder och då var jag ganska bright i skallen, men mer plågad av röster. Sjukdomsbilden har ändrats, mindre hallucinationer, men mer negativa symptom!

Det blir bara bättre med åren med den här sjukdomen Schizofreni

Isolerar mig inte frivilligt, utan är väldigt öppen för kontakt

Jag jobbade tills jag blev 40 år. Då orkade jag inget mer än jobbet. Nu när jag är pensionär mår jag mycket bättre och är igång så mycket jag kan. Livet har blivit lättare och roligare.

Jag är 45+ och när jag var runt 40 år gammal så mådde jag inte alls bra psykiskt. Precis som om verkligheten kom i kapp mig. Återinsjuknade psykiskt för snart 4 år sedan och var tvungen att vara inlagd på psyket i nästan 3 månader.

Om jag ska reflektera tillbaka när jag var riktigt ung - 25-35 årsåldern - så kan jag nog minnas att jag mådde i det stora hela mycket bättre då än idag. Tycker inte riktigt om att vara gammal. Känner mig mer sårbar idag än när jag var yngre. Upptäckte min sårbarhet när jag var inlagd på psyket år 2014. Aldrig tidigare känt mig så utsatt! För när jag var på psyket höst-vinter år 2014 så hade jag kunnat lika gärna stanna kvar där för gott om det hade gått. Fast idag vill jag ju inte det!

Det kanske är först nu i år som jag börjar må lite bättre psykiskt igen. Annars, har alltid mer eller mindre varit företagsam oavsett måendet.