Det låter som en floskel, men jag tror att sjukdomen har gjort mig till en (lite) bättre människa. Hur är det med dig? Jag brydde mig inte så mycket om saker, jag bara levde på. Nu med diagnos har jag lite annat sätt, hur man nu ska säga. Man måste kanske uppleva svårigheter själv för att kunna förstå andra männidskors svårigheter.
Jag tycker jag har blivit en något bättre människa nu jämfört med det själviska assholet jag var innan. Förståelsen för andra människor har också gjort att jag också kan ge förlåtelse.
