Jo jag har beklagat det. Men jag är verkligen inte rätt person då jag kan inte relatera till att förlora sitt barn. Jag gick även på andra sidan av gatan på min pappas död och begravning. Jag har ingenting att säga. Förutom att ana det är jävligt fruktansvärt.
Som jag sa i trådens start finns ingenting att säga när någons barn har gått bort det tar inte barnet tillbaka. Och det står jag fast vid.
Såklart det finns ingen regelbok om det. Men sluta projicera din egen skit på andra tex mej. Om du tror det är så jävla lätt skapa en förening om det eller blogga.
Min granne. Det är hemskt! Han berättade till mej och det går inte att beskriva hur hemskt det måste va. Men jag vill inte bli vän därför jag vill inte bli indragen i nåt. Mer kan jag inte säga. Jag försöker ordna upp mitt liv.
