:lol: Jag har mina egna idéer om Universum och den vi kallar skaparen, dvs Gud i den mening vi har som tror att allt är ursprunget, från den skaparen.
Tror dock att universum är skapat långt innan den skaparen, som vi känner till och vars namn benämns med orden Jahve eller Jehova, vilket i svensk översättning betyder jag är den jag är eller jag är såsom den jag är. det kan ju alla säga om sig själv, det är inget som är unikt för Gud eller hur?
Tror dock att han, som då var först, såg möjligheterna överallt i Universum, för jag tror ju att runt de flesta stjärnor finns stjärnor i olika utvecklings skeden där det också finns en jord som cirkulerar runt just dessa stjärnor och att den som fann det, bestämde sig för att på de planeten jorden, som var så unga att det gick att göra något åt mänskligheten.
Då satte han och andra vetenskapsmän i verket en plan för att rädda de människor som man ville ha in i ett speciellt system där de som var värdiga, fick komma in. Där finns paradiset och det pågår en urvals process inom varje människas själ, där den i själen som blir frälst får leva ett evigt liv,.När tidens ände är för handen kommer de som blir upptagna och inte har vandrat färdigt ännu på denna jord att bli uppryckta och kommer levande in direkt in i ett evigt liv.
De andra får leva åtskilda från de som fortsätter efter det krig som blir för handen och det sker en dom över mänskligheten, där den som kallar sig A och O tillsammans med den ände som befunnits värdig, och det är Jesus, då dömer i den yttersta domen. Vi kommer att få klarhet och då stäms det upp klagorop över alltihop. Den som dömer är Jesus, men nog sitter Skaparen omdanaren, med en liten anteckningsbok och kollar Jesu dom med den. :lol:
Det är nämligen mycket vist ordnat, för att själen är ett stort ljus på himlen och är en sol, soul,son, stjärna vad du vill kalla det som varje själ korrelerar till i universum.
Ganska varmt i solen eller hur och i alla fall på en jord där atmosfären är så förorenad att det blir varmt, så ända inni hästveda....
men det finns en spärr här den som är över strecket i sin själ behöver inte oroa sig, den är ju frälst i sin själ och eldar sitt ljus bara på ett ställe och med liten låga och kommer att leva omändock han dör i ett evigt ungt paradis och det att allt vi upplever inom vår sjukdom är en jättekamp som pågår mellan sidorna, för att förlorar sidan vill inte ta det och acceptera vad de har beslutat redan i begynnelsen...
Därför dessa alla röster vi hör...
" title="Cool" /><!-- s8) -->