Befrielsebönen

Gud du som ensam räddar från allt ont,
befria NN från mörkrets makt,
skriv hans/hennes namn i Livets bok
Och bevara honom/henne i ditt ljus
nu och alltid.

Tack Herren för bönen

Gud , Du som ensam räddar från allt ont, befria zoidar från mörkrets makter.
Skriv hans namn i Livets bok, och bevara honom i ditt ljus, nu och alltid.
Tack för att du hör vår bön. Vi ber i Jesu namn. Halleluja.

Nu skall jag be en välsignelsebön över dig zoidar. Den har betytt mycket för mej :

Vår Herres Jesu Kristi nåd.
Gud Faderns Kärlek,
och den Helige Andes delaktighet vare med dig nu och alltid. Amen.

Har du hört denna välsignelse uttalas förut. Präster brukar be såhär med handpåläggning hos oss för barn och ungdomar som inte tar emot nattvarden. Kommer ihåg att jag som ung fick denna välsignelse några gånger före jag blev konfirmerad. :kram :hjärta

Peter! jag drömde inatt en dröm, jag tror den var från Gud.

jag var i en lägenhet och städade och kände något ont väsen i närheten, då kom det till mig att jag måste ha svärdet och oljan och staven (bamburöret??) för att bekämpa onskan, sekvensen ändrades och jag var i ett loft ovanför en flod under en viadukt, där hände nåt minns ej vad,

sen ny sekvens, jag var på vindan i mina föräldrars hus och en kompis var där också. min far var där och han hade en drake i sig som var jättefarlig, plödsligt hade jag svärdet i min hand och min far kom fram till mig och jag drev in staven och svärdet i hjärtat på honom, men det hände inget draken var kvar,

då kom jag ihåg oljan och bad anton hälla Andens olja på svärdet, det gjode han och då drevs draken ut och far var sig själv igen.. svärdet var Andens svärd, oljan var Helig olja av Anden, staven vet jag inte.. sen drev jag svärdet genom Anton, och sen genom mig. det var ett andligt bredsvärd som inte skada köttet men som renade anden.

läs efeiser brevet och läs om andens svärd..

Andens svärd är Guds ord. Det är alltså med ordet som man går emot satan. Bibelordet finns i Efesierbrevet 6:17.
Hela vapenrustningen kan man läsa om i efesierbrevet 6.10-17.