Trasslet med hur vi kristna uppför oss, är ju också, att dess ansikte utåt, består av alla de grövsta missarna som folk gör, när det dels kan vara alla möjliga orsaker till att kristna, faller. Dels sprids det kanske den illvillige motståndarens syn på saken.
Men raskt då till en viktig huvudpoäng - man kanske gjorde tabben som ny i tron, eller t.o.m innan. Och då är det en annan sak: omvändelse, försoning och kanske botgöring, är ju huvudmoment i att kunna komma inför Gud igen, så frågan är ju i kanske, om vilka saker man ibland ser som varningstecken: om någon har gjort en så grov tavla, så blir man kanske osäker på hur han kommer att klara vandringen i tro. Och där tror jag det kommer till en kärnfråga, som jag själv inser: vi vandrar med en Jesus som känner oss, och bygger om oss utan de gamla misstagen, för han hjälper oss i omvändelsen.
Men där blir jag osäker på, hur djup fråga det är, hur försoning sker, och också, hur jag inte vet om nya aspekter på gammal synd kan dyka upp, och kräva ny bearbetning.
Jag läser inte Bibeln just nu, jag vågar knappt kolla ett Bibelord ibland, se exakt hur det lyder - borde lyda Herren där. Tror demonerna snokar i det som är mitt, och Guds.
Så jag kör vidare på i tro, och då måste jag också ta med i det hela, att i Jeremia, så står det att vi är som leret i Herren, krukmakarens händer. Vad nya testamentet säger om detta är vad jag nu kommer att tänka på, att vi kan upptäcka att vi blivit lik någon person, som hade Jesus (ungefär). Och det skall jag inte fundera över nu. Frågan gällde ju, att omvändelse och förlåtelse för grova tabbar, är ju frågan om Nåden, som är underbar! ”Världen känner oss inte”, för Gud förlät oss, och detta kanske också p.g.a han såg vår eventuella oskuld, i något som kanske såg värre ut.
Men får man då fortsätta att göra grova tabbar? Knappast, så är ju inte meningen. En kristen människas vandring, är ju ett mysterium för världen, kanske. Men Nya Testamentet beskriver ju Ordet som viktigt, för hur en församling skall hantera upprepad synd.
Världen ser ju då rubrikerna, ibland, när någon blir utesluten. Och var falerar det då?
Inte ligger felet där det verkar, att kristna är ”dåliga”, utan bara inte perfekta. Än.
Men all dålig reklam går ju att granska. Om där fanns ursäkt. Och stackars dom, som hamnar som Jesus själv, utgivna. Speciellt är det då frågan om man gjort avbön, offentligt eller inom en krets.
Det var en lång förklaring, och jag skyller på att jag själv inte kan lägga ut det bättre just nu. Är nyfiken på vad hela NT säger.
Kristen tro och schizofreni skall jag inte beröra nu, i denna tråd. Vi har ju det inte lätt.
Författare till inlägg
