tyckte det kunde sätta igång lite tankar.

"Gud tränger rakt inpå iakttagelsen om att varje hållning måste sluta i förgångna och uppstå i det förflyttade."

17.37

"Gud reser till utomstående från allt som räcker som utomordentligt yttrande inom vad som räcker som på genom saligheten."

17.39-.

"Gud är inom all frånkomna alltid det i det förfinade godhet som yttrar sig till gömt."

17.41.

"Gud uppstod ur det inga förglömda blotta och förtvivlade i det blivna."

17.53.

bara nån timme innan du postade denna tråden så läste jag en titel som verkar synnerligen relevant. hittade den nu igen.

"CHAPTER VII.—THE POETS ALSO BEAR TESTIMONY TO THE TRUTH."

www.sacred-texts.com/chr/ecf/002/0020243.htm
index: www.sacred-texts.com/chr/ecf/002/index.htm